Aftonbladet – 26 augusti 1871, sida 3

IDet märkliga bidrag till könwedomen o t svärds på ighet, hvi r gars resa i Skåne af C. A. Ehrensvärd), ha vi för pågra dagar sedso tilltälle att i c kort noti men kunna icke unde låta a ohåila hvad utgitvaren blan nat yttrar, ligen i denna lill skrift ckall na samma drag, som öj verallt fram i alstren af Ehrensvärd skriftställarskap, samma origir alitet i tanks och uttryck, ssmma fina blick för det ka rakteristiska, samma qvickhet och samm fördomsfrihet i uppfattningen; men att ma i detta utkast derjemte, så att säga, träffa sjelfva personligheten på närmare håll, nä men finner Ebrensvärd midt ibland de na turomgifoingar, vid hvilka ban visar si mera tästad än vid andra inom fosterlande: Om bad. Studier af Carl Curman. I. On romerska bad och finska badstugor. (Stock holm 1871, Norstedt Söner. Prig I rå rmt.) I detta lila vackert utstyrda häfte skal n fiona icke allenast en i sanitärt afseond irdeles lärorik och upplysande redogörelst varmlefisbadens natur, utan äfven en fö: m som helst panska angenäm och underlande lektyr i det den vigt, som i mänga , t. ex. i religiösa ceremonier, varit tillit åt bad och tvagningar såväl hos de tliga kuvitorfolken, som hos de mindre iliserade, gifver åt författarens historik et: tydande kulturhistoriskt intresse. Afver hafva?, yttras bland annst, ?om icke mer. instone traditionen qvar om en vidsträckt ändnivg a! ett svettdad, hvilket brok er 1 var så allmänt i norden, att hvarje by, hvarje gård hade sin badstu, der tolket la an (ikwoltardegen), min och qvicnor, la och tunga, togo rig ett kraftigt, men friskandae reningsbad, der ej fara var för a veklighet, ty en dugtig risvastu jemte ämbar kälivatten efter den bitande v en förmådde nog motverka all befarad förslappning.? Bitor ett citzt ur Olai Megni I ia, bestyrkande denns svenska plägsed, lägges föjjando tänkvä da ord: Ehvura stubadet s den tiden till följd ar ga omstå bos oss ej blott i u även allåeles för ina begreppet, kunn dess gegu i vårt lord epas, och då på sista tiden spståxt försök att under en mer aad form bereda äterupptagande al detta gamla folkbad, har jag trott det kunna vara af intresse att närmare granalt t ska denza om da och betäck! befogade, ri f uttalas t detta badsätt, såsom naturvidrigt st för helsan samt olämpligt och nde i värt noriliga klimat? f. har kommit till det resultat att ett allmännare biuk i vårt land ars k. badstuzubad, d. v. s. varma bad, med föresående starkare uppvärmning och svettning i mer elier mindre het, torr eler fuktig luft sarat efteriöljande kraitig afkyloing ännu är att betrakta som ett nyttigt madel, att i trämsta rummet vårda och härda eit af vatt ömtäligt hudsystem mot ore elbundna vexlivgar i kterisarar vårt il stridiigen utgöra grunden för de flesta bland ess numera så vanliga katarhala, reumatiska Och nervösa lidanden, så mycket mer som erfarenheten visat, att intel bad vinerliden fördrages så väl som detta och intet slags varmbad kan billigare administreras, Framställningen är försedd ned åtskilliga i textea intryckta fisurer, bland andra en ur den redan rämnda Olzi Magni historia hemtad afbildning af en svensk padstuga från 1500:talet. Huru vanligt det ordom varit hos oss att taga varmluttsbad sas äfven af en utländsk resandes berät else, en fransnan, Mr Ogier, som 1634 visades i Stockholm och om en badstuga dervädes omtslar att en gång i veckan samades utan åtskilnad män, qvinonor och flic;0r, de förra stylande sig med sina björköfeqvastar, do sevare hade sina lintyg på. sammal plägsed och gagaet af badet betog ul blyghet och till och med de ärbarast var brukade icke sky dessa stälen, utan go dit med :s än och b: Flertaläto derjemte koppa sig öf stan hela ia kropp, spectacula visu horrenda. vensk tidskrift för ULtteratur, politik och ekonomi, utgifven af H. Forsa (Stockholm, Sameon Wallin. Der nyss utkomna iskt och omsor, ft innehåller bland ancs 3 uppsats af prof. C. G. ixel Fersen som noirförfattare, hvarpå i skynda att fästa vänhetens uppmä enstund med mycket kraftiga arit illa medl, 7 en, att hans uppgiiter ro i hög grad otillförlitliga, deis på grand at) jarf, dels till följd ar uppsåtliga, af parti t. itresson diktorade afvikelsor fråa sanvwing Hafvadändawålst med Forsens anutocknia; ar öfver Gustaf III:3 regering, yttrar förd. 4 tyckes vara att fioaa fel i allt. Detta gårli i långt, att han t. ex. förebrår konungen, ti hao på sin res2 genom södra Frankrviko å väg från Italien til! Paris icke besåg hamen i Brest Hans bem ade att gifva duon variaste förg konung Gus inkt, talat är stundom nä j: a till de Gå, 2 Gå han säger atl! nungen och den koogl familjen doltog ijt gen aunen bal i staden än på börsen — dit: onungen till följd of sparsamhetskänsla gick ratis!n Författ afsluter sin stränga, men i igt hvad det vissr sip af framlagda skäl: ock rättvisa kritix med a I itet för i är at sfullt redigerade tid I sn särdeles märkMalmström öfver