Aftonbladet – 25 augusti 1871, sida 3

ero Positidningea och Stockholms Dagtlad, hvilka han har hållit alltsedan 1832 — asamma år ban blef ordisarion. Jag kan således trygg! skrifva i Atronbladet om min gamie trofaste a Kamer O. är nu, noga räknedt, 71 år och !några månader gemmal; men ser vida yrg:e a lut, tack v: re en ypperlig helsa, ett gladt e lycne och rese oskyldiga föryngringemede csom tanddekterp, perukmekaren och skrädo, j daren förse honom äbön tt orätt då jag gensst medde lar, alt i hels förek r icke ett enda trogistt eler tt bögdramatiskt moment. Han bar aldr ol tagit någon framstäende position, om man ej ve dortill vill i knas, att han degen eftersin ankoimst hit citer afslatad stodiekors i Upsala mv ycken raskb t vid en elda dagar derlande yttrade: tillstäges vid brandIstället och kuna intyga, ett en ung plåt;slagaregesäll O. visade ett beundransvärdt mod och ur det bricnande huset med egen äddade två små barn, som annars ert blifvit lågorras rofo I det ombetsverk der O. först blef iafiskrifven stannr de han troget qv ti sin Öv T trocndo för re. : a befordrades längs Hen tv . flid och ordr mt, och läng re än till beinrer i verke ot, Jann han Ja . Dan heda far h Ett annat e er der chef ville 1 get med nya kraf O. hade ef sin ehof blifvit varmt rekommenderad hos den förstnämnda chefen, som lät kalla O. till sig. Jag kävner at i ect verk gå be foråri garne nogsamt. Derför skall ni söka —tjovstev, och niskell 6 , hålla den, ty ni är vitsordad t män. Lönen ör högre än den ni nu in ;och cm några är hoppes jog kunna er till få da — Tacka 2r ödmnjokast för det få nägon js VU ej An vi gård vå 6 ing för er c att ansökningen inlemns . sökan, försåg den met och begef s 3 väg till det emhetsverk der ansäkningen skill islemoos. Han ups af en annan fjopsteman, som frågade mig uppriktigt, bror, förhäller det sit sila vödiga bilsgor ligan så, act identars k tjensten? — Nej, icke rå fte, men tj fa hear jeg H I gå falls, infölj den mig, ty vi bogge har dock på fr to f Jag för ro, när all dopp ut bli de enda Skande. ordnande st sten ett halft är. Uts I minsta avmär Zz har jag nu t t 2 är i verket, har ast 1500 rår lön och skal på den törsörja en takik familj — Ja fer da, min kära bror, jag har lot presidenjensten, och ett . -— Nej det förslås, värdeleg när det såväl löoer sig — inföll den 2 ; betänkte sis ett ög han pick upp cch from till lönstrot i företugan, sysalade en Hiten stund med bilagorna — och inlemnade derefter sin ansökan nägra minuter förr fatalieklockan slog tolf. Han återväin silt em! f kamrate !gor om Don hon. st H igre lön och blir snart —rå , svarade O. lakonisk. sten ck C bade bafvanit gtig bilaga bado saknats. 3 Progidenten var strävg i formerna, Hon yttrade defekt: en vi passar tiil O:s chef en tid efter: O. för mig; han äv distrait, oförlåtligt s z ;hars ansökan ver ej fullständig. -— Det i jstr änga omdömet upprepades, men försmildrad? f O—s chet; han sade: Ni hado ja g ex vigt z bilaga? — Jaha an, fvarade Oc loende, omen den gång sen kanske afsigtligtn Den pä embotsrummet arheteamme och! puoktlige, men något rfveO saiitid heredrvi ett biträda kamraterna när do beböfde led het -— blef med ens ena lefnadaglad man, n emwbetsgöromålen för dagen voro fullbordade Hans umgängeskrets vidgades allt mera s , Jänge han var nrg, och det förblef han mye i ket länge, en onttröttlig dansör, och kolla: int sing vänner eden barmhertige d era jen dan han altid mos en skyldighet att 4 iej ypperlig bröllopsana skalk oc utsp tvekan att lä Pp öriga marskalkarna bad komma. Haus t och de slegn alltid an jän han att peng a skalla g i Eör sh tog sig aliti skölar, som värt att ästed oct 2 kontri nent 28 kasse. ställning, Han var alltid baredd ett i goat och gladt sällskap jintsga sin middag inom eller utom star jden s ata kot, rr ev bar ort bonona dock innen för mänga E ia I bar isannaste bemärkolsa att hemvägen. Kamrer O. är frinura ee, men hsns inre har? vanda gradtal har jag aldrig knonat må honwn uppg ven i Svearne, T.niwermän acna och Brieol, till hvers sängkör ban räknad I kanske lärga, ty h året (nogsrennara uttryckt ert par decennier tik baka)! vid en repetition att hans granve yttrada på skämt eller allvar: Farbror O. tyckes äterigen ha komrmit i målbrostetn. — Noj, min gosse — svarade O. med vanlig book: j:g besväras endust af ea tilrällg indis: Bitiop.n Från den dagen öfvergick han deck till åhörarnes stora grupp; men ehuro ha i position sedan blifvit permanest, ert han deck uppriktigt och ut an ellt spör ti afund, att Par Bricols såa är lika ypper lig som i hans ungdom, kön ske ändå FTpperligaren, tillägger han gerua. Tidens klot rullade alltjomt framåt för O, lugnt och sngesämt: det saa året gick efter det andra, oe3 han erinrada sig knappast att äfven han hade parserat Rabicon. Visserligen fick han efter ex glad baxmeroch ostronmiddag hos skeppsklarersren S., käaving AnNAdaegar 4ill hoareg hatanda Nn försattes bax varit i ord. säkert å 2 sig I a