Aftonbladet – 23 augusti 1871, sida 3

Marie, af hvilken jag fick underrättelser straxt innan ert esnaste bref ankom. Jag behöfver knappt säga, att pi aldrig videro bör tänka på att träffa mig. Detta var allt. Med ell sin böjelse för känsighet var miss Raymond en dam afaltför god takt att tillåta sig erfara någon djupare känsla, då detta stod i strid mot det passande — så mycket mindra då stt uttala densamma, Men ehuru föordigt honnes bref var, sade det lizväl nog. Hade Weayden befonnit sig allena skulla han troligen i raseri siitit bro. vet i stycten; nu vek han låsogsemt ihop det och stoppada doti fickan. Härefter riogde han, begärde papper och bläck och skref följande rader: Dyraste miss Riymond! Jag är alltför bestört öfver det härda sleg som drabbat mig — den oväntade upptäckten, att jag ej eger frihet att framställa rin bön till or, för att nu söka träffa er. Jag är den olyckligaste man i verldea. En trolös qviona, den jag ansatt vara död, står eme mig och alla nina förhoppnicgar om sälihet. Men trots allt hvad som händt, ber jag att ni, så lävge jag lefver, må tro mig endast andas för er — ja, icko mindre nu än då jag trodde mig vara fri. Dot är för sent att nu dölja, att jag älskar er af hela min själ Jeg får ej bedja er om kärlek, men ert deltaganda kan ni skänka den olyckligaste man på jorden. Med eliter utan kopp skall jag endast lefva för er. Alltid, dyraste miss R:ymond, eder . M Warden.? Hedan han tillsagt att detta bref skulle l:mnas åt miss Raymond, gick hav. Måsgea annan man i bangs bolägenhet skulle gått direkt hem och skjutits sig för pennan. Sumvetet är icke fulit så god advokat, så falsk domare, då vära affärer gå illa, som dä de