Aftonbladet – 22 augusti 1871, sida 3

med vanlig nederbörd, blir trafiken genon Vestgötakanalen omöjlig, enär godsfrakter utgör hufvudsaken för alla kanpalfartygen. Den frågan påtvingar sig hvar och en: böi och kan kanalstyrelsen med liknöjdhet åse den fara gom hotar trafiken och som redan inträffat? Klart är att Forsviks jernbruk är försedt med privilegier i afseende på vattenfallet. Men äro dessa privilegier så vidsträckta att de berättiga dess innehafvare att ytterligare öka vattenafloppet och vattenförbrukningen till trämassefabrikens drift? Besverandet af denna fråga fordrar en noggrann utredning, och det är kanalstyrelsens pligt att skyndsamt föranstalta en sådan. Utan tvitvel hade kanalbolaget, då Göta kanal anlades, kort inlösa vattenfallet vid Forsvik: om så skett, hade en ändamålsenlig reglering af vattenståndet i Viken kunnat åstadkommas. Nu möter en sådan regleriog stora svårigheter — förutsatt att egarne af Forsviks bruk hafva obegränsad dispositionsrätt öfver vattenfallet; men en sådan regleriog måste ske, derest icke kanaltrafiken ssall blifva så osäker, att den hotas med undergång. Det är klart, att emedan samtlig kanalfartygen äro byggda med afseende på det normala vattenståndet, blifva de oanvändbara, om detta, just då trafiken är ifligast, befinnes otillräckligt. Följderna deraf bör kanalstyrelsen lätt inse — nemligen att kanalens inkomster skola minskas. Då Göta kanal byggdes, ingick i planen för densamma att en inkomstbringande tranitofart skulle ioträffa. Denna inkomst upphörde nästan helt och hållet sedan Öresundsullen afskaffades. Sedan byggdes Stockholm —Göteborgs-jernvägen, hvilken beröfvat söta kanal en ganska betydlig inkomst för vassagerareoch godstrafik. Kanalstyrelsen var icke såsom vederbordt reflekterat till följlerna af denna koukurrens, ehuru de redan änge varit påtagliga. Skall nu företeelsen ned det låga vattenståndet i Viken icke ådraga ig kanalstyrelsens uppmärksamhet och icke öcanleda till några tgärder? Man skulle mhända anmärka: det låga rattenståndet i Viken har ej annan påföljd in att kanalfartygen nödgas intaga mindre raktgods. Men då :å sker på grund of omtändigheter, som fartygens befälhafvare icke kunna undanrödja, och fastän rik tillgång på raktgods förefinnes, fordrar ej då billigh-ten utt umgälderna på kanalen nedsätte:, när farygen af nyss antydda orsak ej kunna framgå ned full last? M.