Aftonbladet – 22 augusti 1871, sida 3

monds hemliga, inre varningar än må varit kunde hon ej annat än känna både deltagande och aktning för en man, hvilken fö: rättvisans sak hade blifvit tvungen att döda sin fordne vän. Man bör komma ihåg att i den tiden räknades det ingalunda som ett brott, en skam, att utgjuta blod, såvida det skedde för hederns sak, och långt ifrån att anses som mördare, högaktades mången gång daellanten som en hjelte. Hon sörjde af hela sin själ öfver den gång som händelserna hade tagit, men hennes förstånd sade henne att de icke kunde och knappt borde fått en annan utgång. Dessutom: var det en så stor olycka som hade inträffat? Ver icke Angelique ru befriad från en make som sålt honng för denna verldens goda? Hade ej Warden varit ett verktyg 1 Försynens händer för att skipa rättvisa? Miss Raymord kände att det nästan fkyle vara en syod, i fall hennes ktander träffade honom, oo Det kan häraf inses hurudan tonen var i Wardens bref till henne, liksom i det svar, som hon ej dröjt att sända honom, Det var icke behöfligt för Wardens planer att han skulle vinna hela hennes bjerta på samma vis com t. ex. Felix vunnit Maries, nemligen icke genom utförande af ädla gerniogar, utan till följd af två ejälars sympati. För Mark Warden var det alldeles nog att hon skulle anse sig vara bunden vid honom. Men naturligtvis fick ej heller nu händelserna brådstörtadt drifvas till deras slutpunkt. Vägen låg i alla fall helt k.ar för honom. Hugh och Angelique voro nu undanbragta och det skulle väl: ej heller blifva särdeles svårt för en fintlig man att göra sig af med Felix. Warden hade gjort sig förtrolig med den föreställningen, att det skulle blifvå ok lättaste i verlden att, äfven till miss Ulares gvdkönonudb, bevisa Folix vära