Aftonbladet – 22 augusti 1871, sida 3

sultat. Han hade på förhand afgjort, att denna duell skulle slata illa för en af dem och han tyckte sig icke ega mera verklig anledning till sjelfanklagelse är den drunknande, som, ledd at sj-lfoevarelsedriften, stöter ned en olyckskamrat från den planka som ej kan bära två. Visserligen faller det sig något annorivada, att i verkligheten döda en medmenniska, än att göra det isin föreställning, men fakta är alltid fakta och det tillhör svågare själar än Warden att gräma sig öfver det oundvikliga. Kloke män öfverlemna sig aldrig åt oro öfver hvad som redan passerat, om icke för att hemta lärdomar för framtiden. Depsatom om obehagliga föreställningar ibland infaong sig — ty, hurn det var, hade han ändock framkallat en ande, som det icke var lika lätt att åter bort. svärja — förstod han sig bra på den alls icke sälisynta kapstan att förvända sitt samvete till en gunstbevågen advokat, Ehuru klarsynt Warden var, blef han i stånd till att kedraga sig sjelf, likaväl som han bedrog andra. Så länge hade han betraktat sitt handlingssätt från sin syspunkt, att han nu, då han äfvea i sina egna ögon behöfde gon nrsäkt, blef i stånd till att öfvertyga sig sjelf om att ban var förtjent af deb belöning som han gick att hemta åt sig. j Efter en kort tids förlängdt vistande på kontisenten kom han således tillbaka till England under karakteren af en vältänkande och olycklig man, för att erhålla lönen för sina goda afsigter och den trögt som hace oljcka förtjenade. Straxt efter duellen häde han skrifvit två bref, ett till miss Clare, det anära till miss Raymond, På det förra hade ban ej erhållit något svar, men svaret på det andra var nästan sådant som om lar sjelf plullg dikterut det. Horudark miss Räya