Aftonbladet – 18 augusti 1871, sida 2

FODER HOLN dee 18 Aug. Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespendent.) Kristiania den 15 Aug. (Slut från gårdagsbl.) Hvad som isyonerhet har bidragit att gifva denna lära om ett fortfarande antagonisteller balansförhållande mellan regering och r:presentation en viss kredit här i Norge är, att den skenbart finner ett stöd deri, att vår statsförfattniog uppställer tre s.k. statsmakter: den verkställande, den lagstiftande och dena dömande. Det är likväl klart för hvar och en, som närmare vill undersöka förhåliandena, att denna tredelning dock blott består i namnet, och att den grundval; på hvilken den worska författningen är bygd, , är erkännandet af hvad den man sade, hvil1 E l 2 Dm OL MH mm DA a CA DR AN ken man har kailat grondlagens fader: att all makt har sitt ursprung från folket, med andra ord på folksuveränitetens princip. Icke destomindre har denna jeranvigtsteori alitid haft teoretiska vänner och praktiska achävgare hes oss, först, såsom här ofvan nämndes, i bondeoppositionens led. nu på den senare tiden i det konservativa lägret, der man knappt har kunnat dölja för eig sjelf, att den enda utvägen att ännu en rid stå qvar vid rodret ver att framställa saken så, som om regeringens roll författningsenligt vore den retarderande, representationens den påskyndande. Teorien har ender de senaste årens politiska strider åter blifvit framdragea och upputsad efter tidens kraf. Den erhöll officiel heder och värdighet af justitiedepartementets nuvarande chef, statsrådet Meldahl, i det anförande af den 29 April 1863, hvari han tilistyrkte införande af årliga storthing såsom blott och bart en reform i arbetsoråningen, hvilken icke kunde antagas skola medföra någon rubbning i den enligt grundlagen befinthga maktfördelningen och till följd deraf till motvigt kräfva väsentliga förändringar i vår författning., såsom ett genomfördt tvåkammersysten med en stark första kammare och ett konungen tillkommande absolut veto med rätt att upplösa natiönalrepresentationan och påbjuda nya val Här her man jemnvigtseller kompensatisnsteorien fastställd såsom en statsrättslig doktrin, och under debatterna om ärliga storthing fick man till yttermera visso af den konservativa presl, gen ofta höra det temat varieras, att det betydelsefulla resultat, gom de store tänkarne från det förra århundradet ba vannit,! är, att friheten bäst betryggas genom att införa flera myndigheter, gom äro hvarandra sidoordnade och hålla hvarandra i jemnvigt 0. 8, V. Slutligen kommer härtill, att i det norska storthingets såsom i hvarje annan representation finns en närmast på en del ar tjonstemannaklassen stödd fraktion, som genom l sina traditioner, sin utvecklingsgåog och sina lsfnadsförhållanden alltid hyllar det nu befiatliga, auktoriteten., såsom det säkra och tillföriitliga. Efter att ha kastat denna blick på de förhällanden och omständigheter, som ha undergräft den nuvarande uorska regeringens ställniog, och på snodra sidan framhållit, hvilka de kraiter äro, som ännu fortfarande upprätthålla den, vilja vi tillslut i korthet nämna den yttre avledning, som nu har bragt frågan : om en ministörförärdding ä bane. Ett parj: månader efter sedan storthinget hade ätskilts )! innehöll det af Björnstjerns Björnson redigerade ?Norsi Folkoblad? en artikel om den politiska ei:uationen, hvari det på ett mycket bestämdt sätt uttalades, att då storthinvet sam -anträdde är. 1871, hade det blott en stor ut: Patt till en del framtvinga en ny minister, som sjef konde taga initiativet i hvad gom förelåg och fortfarande föreligger? I töljande nummer återkom tidnisgen härtill och yrkade, stt dea nya regeringen ekulle bildas med J. Sverärno till chef med bibehållande sf de nuvarande statsråden O. J. Broch, Irgens och Feisen, men föröirigt med tyg män, ar hvilka nämndes f. d. statsrådet K. Motzfslåt, grosshandlaren J. Schwartz, iOget Das och advokaten O. Richter — allesarowans framstående medlemmar af det nuvarande storthinget — samt amtmanner Breder. Sese:mera har nämnda tidning med stor ihärdighet fortfarit att utveckla denna tanke, hvilken från dena andra sidan, förnämligast representerad af Morgenbladet, bifvit på slit sätt bekämpad. Striden bar fortplantst sig till flere andra tidningar och, såsom redan ör nämndt, väckt icke ringa rörelse i deu allmänna meningen. Det är kaappt tvifvel underkastadt, att frågan om ministbrförändring eller icke först om någon tid kan fiona sia faktiska lösning, och det tyckes också vara orättvist att förebrå det senaste storthinget, som hade fullt upp att göra och mycket svå a uppgifter på endra håll, att det icke tillika åtog sig det värt, som Norsk Folkeblad har karakteriserat såsom dess euda stora uppgit. Men hurn det än förhåller eig härmed, kan det icke vara tvifvel om, att saken går sin l snara lösning till mötes. En motion har nsmf ligen blitvit väckt, hvilken går ut på att be-le rättiga regeringens medlemmar att deltapa ili storthingets förhandlingar, och denna motions j öde skall efter all sannolikhet afgöras på ll storthinget 1872. Den ställning, som regering p och representation då komma att intaga tilll!g deone reform, skall afgöra frågan om helaja styrelsen ännu någon tid skall fortrara attle I a h gå i det gamla spåret under ständiga slitnivgar mellan statsmakterna, under girider, sömn nöta ut den bästa kraften på ömse si Om jag kan vara till vågon tjenst,, sva-1 rade han och besvarade hennes blick med en ls bönfallande rmin. Tillåtes det mig? cch zom j1 Aungeliaue alltiermt tes. tog hsn brefvet af