Aftonbladet – 17 augusti 1871, sida 2

f barnslig hämnd. På framställd fråga, om had pe cke äfven haft del i dekretet om de som gisslan ni ängslade personernas aflifvande, svarade Billioray 1ekande och tillade, att han uti sessionen den 23 ipril, då fråga uppstod om dekretets verkstälande, motsatt sig detsamma. Beslutet i detta deret blef aldrig satt i verkställighet, sade han; ty le mördade tillhörde icke de som gisslan häktade. Att erkebiskop Darboy och mr Bonjean blifvit nördade påstod Billioray bafva orsakats af missag. Billioray åberopade vitnen för att styrkä; utt han hade öppnat underhandlingar med Thiers, hvilka afbrötos genom Versaillestruppernas inträngande i stådet. Nu följde förhöret med medicine studeråndet Jourde, kommunens unge och driftige finansminieter. Han beskref, huru han kommit i förbindelse med kommunen och redogjorde för den budget, han uppgjort. Han försåkrade sig bafva Af rent fosterländska bevekelsegrunder åtagit sig finansportföljen, öfvertygad att om icke kommunens finanser blifvit bringade i god ordning, skulle penningbrist och kungersnöd nödgat folket till en förfärlig plundring. När han lemnade sin port följ, var han fattigare, än när han emottog den. Som finansminister ville han icke bo i det präktiga palats, som stod till hans förfogahde, utan föredrog sin egen anspråkslösa bostad. Om finansrhinisteriets brand påstod han, at; densamma icke blifvit anlagd, utan förorsakad genom en af Versaillestrupperna kastad bomb, hvilket gsf anledning till följande ordbyte mellan presidenten ock Jourde: Presidenten : Man kan omöjligt antaga att en bomb kan sätta eld på en sådan byggnad. Jourde: Jo, det förhåller sig likväl så; på vindarne lågo stora massor af papper, och dessutom rådde deruppe eh brännande hetta. Tillen början var branden helt obetydlig. Jag tg mig dock mycket nära deraf, isynnerhet derför att det 1åg mig om hjertat att kunna aflägga räkenskap; jag gjorde derför allt, hvad i min förmåga stod, för att få elden säckt. Jag nvarstannade i ministeriet ända till klockan fyra. Jag Dbief nästan genast arresterad; jag gjorde mig verkligen icke heller något besvär att dölja mig. . Presidenten: När fick ni veta, att elden var lös i finansminsteriet? Jourdb: Vid 9-tiden på INorgonen. Om jag icke genast gick dit, var-orsåken don, ett man sade att det icke var någon synnerlig fara. Man sade, att man lyckats inskränka elden till ett obetydligtområde, och enhvar skall kunna bekräfta hvad jag nu säger. Presidenten: Det är en alldeles oantaglig suppbsition, att en bomb kan ba förorsakat branden. Jourde: Jag försäkrar er ännu en gång, att bom ben föll ned i arkiverna. Presidenten: Det var samma förklaring som preussarne gåfvo hvarje gång de satte eld på en by. Eno rättegång, som den från Salnt Victors rapport öm leverafiskönttaktsrna bekanta dömoiseile Blanche-Costard, korsetisömitörs SKA, 8 it mät en hr Grebert Borgris vid handelsdomstolen i Päris; föt stt ut komma hälften ef den vinst, nämnde hefre erhållit på en leveraus af pelsvaror till armen, kastar en mörk skugga öfver det sätt, hvarpå militärintendenturen äfven under regeringen af den 4 Beptember sörjt för armövs iö plägniog. Den nämnda damen åberopada sig å intima förbindelser med intendenturen, varigenom det blef henne möjligt att spela 2e ifrågavarande leveranserna i händerna på nämnde hr Grebert Borgris, som ru ei vill tt med de fordrade 20,000 fres. Man fianer af handlingarne i målet, att korsett-artisten varit icke mer och icke mindre än den galanta intendentuiens allt-i-allom. Hon ie-1: vergradö slit hvad man begärde, ylefiltar, vantar, yllehalsdukäf, keppsäckar af kaifoch getskinn. Hon utfärdade pässersedlar för personer, som önskade resa mellan Peris och Bonlogr.e, och hade på förhand reda på alla beställningar, som skulle göras, så att hon i tid kunde förse sig med hvad som komme att behöfvas. De första nödvändiga beställningarne af yllefiltar och yllevantar, som a! intendenturen gjordes hos mademoiseile Costard, äro skriftligen aifattade och daterade från den 4 till och med den 12 September. När man började så sent att draga försorg om behofven för vinterfälttäget och till på köpet vände gig, i stället för till leverantörer, till en så förträfflig mellanband, som hon, så inser man att hundratals soldater skulle komma att slita ondt cch frysa. Den ädla damens käromål afvisades af domstolen och hen erhöll i ersättning för sina omsorger och sina ansträngningar blott 3,900 fres. Påfven har verkligen visat sig mindre pa pistisk än hans tillbedjare; uti ett till merkis Cavaletti adresseradt bref har ban npemligen vägrat att emottaga såväl benämningen Pius den store som den gyldene tron, som vår tids afgudadyrkare hatva erbjudit honom och för hvilkens anskaffande de anropat alla trognas understöd. Påtven önskar, att perniogarne skola användss att från krigstjenst friköpa seminaristerna, som uti Itslien icka njuta något undantag från den allmänna krigsskyldigheten. Den rörelse, som framkallades genom de senaste oroligheterna i Dublin, hofar att underhållas genom en ny axleåning. I lördags, den 12 Augzg., var årsdagen af Londocderrys befrielse och den firas årligen af en förening, som kallar sig Apprentices of Derby,. Egentligen lär det icke varit meningen att årsdagen skulle devna gång firas med sådan högtidlighet som förr, men Föreningen för arbetarnes skyddende, som bildade sig för två är sedar, i ändamål att äfven med våld förhindra dessa demonstrationer, och som man s8-gt vara i upplösningstillstånd, hade förstärkt sina led och ett rykte säger att begge parterna öämnsde mäta sig i en strid. Regerivgen har till förekommande af en sam1anstötning förbjudit Apprentices of Derby att avstälia sin tillämn-de procession och har i Dublin samlat en aktningsbjudan:e polisstyrka. Men eiter den jäsning som råder i sinnena efter de nyligen timade uppträdena fruktar man för att myndigheterna jej skola förmå förhindra en konflikt mellan begge partiorna. Vi ha förat vid flere tillfällen omnämnt den konflikt, som uppstått mellan Tyskland och Rumänien. Som denna koafl kt möjligen kan komma att antaga större dimensioESTATE IRIS NIT EPA ARNE jkampen emot verlden, inte strider endast för mig sjelf. utan ock för er, — att hvarje vunInens eger för mig värmare det sköna målet. ) Han talade med ett allvar som förträffligt efterhärmade sanningen. Hon teg ännu, men