Aftonbladet – 15 augusti 1871, sida 2

OS VA ESR VI SSA SWE Sv RDF Såsom man på förhand kunde förmoda I her det engelska öfvefhuset, träget sin vana att i det längsta bekämpa hvarje refofii demokratisk riktning, förkastat det af regeringen väckta och af underhuset antagna samt jaf den al:männå meningen i landet understödda lagförslaget om slätei omröstäitg vid parlamentsvalen. Den stora plaralitet, med hvilken detta beslut af öfverhuset fattades — 97 röster mot 48 — visar huru kompakt aristokratiens motstånd i denna punkt är, ock att det libsralspartiet måste utveckla den största energi för att kunna gifva ffågan en lycklig losning. Utan tvitfvel skall så äfven blitva fallet. Förslsget, som,i anssende till det inflytande de stora godsegarne under närvarande valsätt pvtöfra vid valen :ill underhuset, är af icka ringa vigt för att göra dessa val mera sjelfständiga, skall tutar tvivel återkomrna i förbättrad gestalt, dch ötverhuset skall liksom vid föregående tilifällen at denna art slutligen nödgas giva efter; men säkert är att dess moraliska inflytande inom landet genom ett sådant hårdnsckadt motstånd mot af den allmänna meningen fordrade reformer 8 nåningom försvagas. Ur vitnesförhöret till bevisandet af Ferres brottslighet meddela vi i dag ytterligare någres detaljer efter Iadependances Versaillss-korrespondent: En mängd vitneov intyga, att Ferrå befann sig i Rog ette-faagelset den 27 Moj. Flera säga, att de bestämdt känna igen honom, avdra känna igen Lallier, hvilken skulle ha varit Ferrå följaktig dit i egenskap af delegerad. Att döma af denne senares patitöwmime, söm tyckös S:ga att vithena är tosiza, förnekar han denna omständighet. Feriå fortsätter att diskatera wvtaeasmålen, att till och med angripa vitnena — i alla vitnen ser han polisagenter. . De dömde förbrytarne i Roquette blefvo, som man kivner, utsläppta i sista Ogonblicket och beväpnade med gevär af kommunca, liksom den utdeiade kärl med petroleum åt förbrytarne i Petite Roqnette. — Jag protesterar,, sade Ferr6, smot detita upp:ift i min egen och itina vänners heders naxD. Vi ha ej sikt kombattanter bland förörytarre i Roq iette. Fo jinde vitnesmål innehåller särdeles gripande detaljer: Puymoyen, bevakningschef i Petite Roquette, berättar, act kommunens män i förtviflan lemnade Hö:el de Ville, sedan de stuckit det I brand och att de kommo rusande till den delaf Roquette, som inneslöt unga förbrytare. Der arrangerade de en tfigsrätt, som Hades Ferr till ordförande. Denna domstol var någonting ensamt i sist sagj man såg ynglingar om 17 år vara bisttare i den och taga Hig en mycket vigtig ton. Krigsrättens polis bidas af en pluton, som kommenderas af en qvinna klädd i stor Chigoon och oupphörligt svängande ea revolver, som bon hade i banden. Domstolen dömde dem som tagits till fåogar och exekutionen iöjde strax efter domens atgunnande. Jag såg ena stack:rs gensdarm inoföras, hvilken blifvit tagen till fåoga på boulevarden. Viidt skränsde maa i hans öron: Nu ska vi spisa geosdarm! Vi ska skära af struparne på alla dessa röfvare i Versailles.. Jag bör tillägga, att denne gensdarm imposerade på de uslingar, som sn:tällde förhör med honsm gesaom sitt värdiga, säkra uppförande. — År ni gilt? frågade en af skurkarne. Ja, jag är gift.. Har ni barn? Ja, åtta stycken. Jag trodde att denna omständighet skulle rädda manneo. Jag hemställde, att man ej skulle döma till döden deone fader till åtta barn. Qvinnan, som kommenderade plutonen, vände sig då till mig och skrek: Jaså, ni håller med presierna och gensdarmerna; ni skall knipsas! Och nu skreko-alla: Ja, kapa strupen på bonom!l . Jag hörde nu hur denne man dömdes till döden och han insattes provisoriskt i cell, det vill säga han skulle strax bli utlemnad till pöbeln — och det dröjde ej många minuter förr än han var expedierad. . Audi:oriet bestod nästan uteslutande af strafffångar med gevär. Bredvid mig satt en figur med långa mustacher, ur hvilka droppade en röd vätska, som jag trodde vara blod, men det var vin. Han lutade sig tärt intill mig och duade mig och liksom för att gifva mig en försmak af den kommunistiska jemnlikheten sade han: Hör du, hederskayffel, om du iate håller dig i skinnet, 8å ha vi här någonting som du ska få smaka och dermed stack han bajonetten genom mitt skägg, liksom för att kamma det och lemnade mig ej; han bebraktade mig som sitt offer. Fuymoyen omtalade också hur msn instälde inför denra blodsdomstol en stackars kart, som omedeibart bief dömd till döden. Han bortfördes, domen skuile verkställas. Men huru raffineradt grymma voro icie exekutionskarlarna! De lekte med sitt offer, de brydde sig ej om att se efter karlen, de gjorde sig låogsamnt färdiga till dådet, hyvariör han skyndsamt grep till flykten; ru 103sades alia gevär, man sköt på honom liksom på ett vild: djur, han föll ned sårad! exekutionskararnes anförare tog då fram sia revolver och sköt nom genom örat och allt var slut. Exekutionskarlarne grätde i lizets fickor och roffade ät sig le 8 franca, som funnos der. Eno uug stackars soldat torterades på det mest ipprörande sätt ionan man beslöt sig för att göra ut på hans lit. Sikjortan slets i bitar af den lycklige och hvar och en af hans bödlar ville ha wu trasa deraf. Chefen för bavditerna röt: Fall å koal Den uogå karlen fölt på knä. Res ipp dig Han gjorde så — detta skedde framor plutonen, som just gjorde sig i orduing att kjuta. Chefen fråntog honom özonbindela och af honom den derefter tilsibaka. Efter allt dettal hördade man honom grymt och vräkte hans kropp en grönsaksmåuglares kärra. Vitnet redogör derefter för hur ytterligare 4 ersoner bletvv massakrerade i Roquaette Qvinoroa voro de grymmaste vid dessa exekuationer. Till placa de la Roquette sågos fyra prester anomma, bland hvilka var msgr Surat. Man insulerade dem. En qvinna, svängande en röd fana, usade i ursiane fram mot den olycklige biskopen ch sigtade med en revolver mot hans ansigte. urat satte begge händerna för ausigtet för att. öka skydda det och eu röst; kanske det var hans, opade: Näåd! — Nåd! skrek megseran, nåväl, äd ska du få, men inte bir jag länge nådig af nig, skrävade hon, användande en plump ordiek, ch i samma ögonblick jagade hon en kula genom ang bufvad. Ea af kommunens agenter, en helt ung man, om med ea order ti!l atdelningen för unga förrytare i Roquette. Han tog med sig hundra unga ojkar deri.rin. Man gaf dem vapen, man gaf AR tm ms NRA AR SN nen sma infall, bade samma förmiddag frågat om den blifvande mrs Barton var bruneite, efter ban, för att lyda kontrasternes lag, anäg som sin pligt stt göra sig blond? Men: