Aftonbladet – 15 augusti 1871, sida 2

hade obestridligen något att göra härmed Hugh, engels rannen, lärgtade icke efter fa an, äfven då, när hon ver bonom rest lik. giltig; ban tog blott emot benne lika lugr vu, som ifall lilvet baft all möjig lycka å hozom i bespariog, då deremot Feiix, som med sitt ytterligt känsligs temper-ment, skulle, ifall lifvet synts bonom skönt och löftesrikt, blifvit väl icke en pultron, nien en fri väljare mellan godt och ondt, ru af hela sin själ längtade efter att få våga liivet, Men timme efter timme gick, och ej kom det utlofvade budet från Hugh Lester. Det blef middag, det Bet afton, men ingen hördes af. Felix hade alltid svårt att vänta och g!utligen höll verkligen hans otölighet på att taga öfverhand. Det var en lycka att ban cke anträdde sin resa, entivgen till Denethorp eller til Jura, eller, med ett ord, att han iote på något vis aihögg den gordiska kvut som höll honom bunden. Tili slut, då hars lynne lunnit det yttersta stadiet af otälighet, rycktes han ur sina drömmar af ett dundrande bamrande på dörren. Detta kunde ej vara pågon snoan än Dick Barton. Andra dödliga, xom ämna aflägga ett besök, nöja sig med en sakta koackning, men han anföll den alltid, som om han angrep en fästvingsport med en murbräcka, Och Dick Barton var det även, eburn en Dick Berton som svårligen skulle blitvit igenkänd ar sina vänner vid Skomakaregrönden, Hens, avsigte com vanligen hvarken tycktes vara försedt med ekägg eller utan sädant, ver pu vil rakeadt, liksom hens yiviga hår tycktes gjort bekantskap med borste. Hans kläder sotto som få en merviska och, förunferiigt! knappetva von krärptia i sina rätta koeppkål. Ea oförrägen medlem af The Frumgets, redaktion, känd för sina skömt