Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 3

J I Fr KE TR. representatioo och den tredje aftonen bjuder t ) På gala-representstion, fest hvarenda qväll och vanligtvis fulit bus. Hura gå sffärerna?s frågade någon egaren af cirkus. Man får vara nöjds, svarade han; det är så mycket folk, att man måste stänga biljettluckan i förtid.. S2dan Stockholm fördelat sig på ofvannämnde sätt, återstå ännu åtskilliga, som möjligtvis hafva råd att kosta på sig en liten vederqvickelse. Vi känna t. ex. kamrer Z., gammal ungkarl, som tycker om frisk Jlutt, men som aldrig reser från Stockholm på någon lävgre tur och aldrig består sig en sommarbostad utanför stadens område. Hvarför skulle jag bo på landet? brukar s kamrern säga. Det är så mycket bråk, och jag skulle dessutom aldrig förmå madam Winter, min gamla bushållerska, att flänga med matkorgarne sommartidep. Noj, jag bor mycket bra vid Hökens gata och har mina ordentliga mattimmar hemma. Men hverenda eftermiddag under den vackra årstiden far jag ut någonstädes alldeles ensam, för si det är ändå roligast. En eftermiddag far jag till Ulfsundasjön, ända bort till Bällstabro. Det kostar mig 50 öre riksmynt fram och tillbaka, och då fär jeg se alla vackra egendomar under vägen, det fromma Johapneland inbegripet. En annan dag gör jag en låogtur. Det är kacskeden intregsantaste af alla. Jag går ned till Räntmästartry pan, der jag hvarje fjardede!s timme fisner en ångslup, färdig stt föra mig Ttill Tegelviken. Färden tager några minuter bara. Från Tegelviken promenerar jag ned till Barnärgen, också blott några minuer. Cer stiger jag ombord jå en anvan ångslap, j som förer ig Få den vackra HammarbyI sjön inåt Pålsundet, förbi Sickla och in i Sieklasjön fram till Nacks. Vill jag stiga af der, kan jsg ju göra det för att till fots begifva mig till Nacka qvarnar eller stanna på Nacksanäs, på det lilia värdshuset, hvilket har ett af de ypperligaste lägen i Europa, säga de sofn flackat omkring litet hvarstäs ds, och der man tager lika hög betalning för maten, som på Hasselbacken, så att ran alldeles icke behöfver tycka att det är för simpelt; Vill man icke stanra der, så fortsätter man på Jerlasjön, sedan ångslupen trängt sig genom det trånga passet och bron vid Nacka, förbi Jerla egendom och Solbaset ävda fram till Sobbsund. Det är täckt, må ni tro, och friskt och saftigt. Der går jag i land och så vendrar jag 1ö bi Kolbotten i den herrligaste natur fram till Dufnäs, der jag ser saltsjöviken slå sina vågor mot stranden Vid Duafnäs hvilar jag mig en stund uppe i det stora templet i parken och så lunkar jag sakta ned till Dufnäsholme, der jag ställer mig på bron och viftar en stund eller också, ifall jag kommer i god tid, sätter jag mig ned och ser på fiskarne i vattenbrynet och smuglar wnig till en titt i det husliga iifvet hos holmens invånare, hvilka icke låta främlingens närvaro göra intrång i hemmets vanor. Döt är en liten idyl!, tycker jag, så der en vacker aftonsturd, då solen förgyller det romantiska Tollarö, som ligger på Wermdös sidan, midt emot Dafnäs holme. Hvar finnes någonting så vackert? Mitt herrskap, jsg är stolt öfver att vara stockholmare till födsel och vanor. Midt under mina glada funderiogar och under det jag kanske knaprar på en skorpa, som mnadan Winter stuckit i fickan på mig, när jag gick hemifrån, ser jag ångbåten komma. Det är Wermdäö, som kommer från Gastafsberg, eller Jacob Baggen, som är på återväg från Dalarö. Jag stiger ombord, träffar alltid bekanta, ty här i Stockholm ken man Gudskelof känna en hel hop folk, raen sedan jag helsat och talat om det vackra vädret, går jag för mig sjelf bort i fören för att se på Skurosund i aitonbelysning. Ta nig.., ursäkta, mitt herrskap, men visst är att ett sådant sund finnes icke i hela vida veriden mer än bär. Så passera vi genom Skurn bro och lägga till vid Björknäa, Fullt med tolk på stranden, vaotra flickor och täcka sommarkostyner i den skönaste natur. Sedan återiven Skurnsorå, äncna må!vingsvärdare. Jag bara askar att den fördömda ångbåten icke gick så fort. Man kan ald:ig se rig mätt på en sådan npator. Men alltivg är försärgligt. Det är dock vackert nog äfven vid store cegelleden, dit man svänger upp mellan Sverige och Danmark, två holiwar vid mynningen af Skuru eund. När jag var ung, så bodde en gammal gumma på Darmarks holme och hon var då öiver hundra år, sades det. Hon hodde der alldeles ensam med en katt och sn get. Jag for dit en gåvg, med roddarbåt förstås, hvars besättning var också öfver bondra år, på två dock fördelsde, gamla, hederliga fruar, som knogsde sig tram öfver Saltsjöo, ända trån Mellantrappan. Nu ilar Jacob Bagge, helt stolt förbi det lilla Danasrk, och iogen tänker på de gamla qvinnorna mer. Vi passera förbi dussintas seglare och lika många ångare möta oss elier vä vid vär sida. Ö:verallt se vitäcka landtbus vid stränderna och i skogsbackarne. Och så reser sig den stolta staden med Katrina kyrka på spetsen, och der i grannskapet bor ag. 1 När solen redan gjonkit bakom stadens vestra del, stiger jag i land vid Gustaf III:s staty och knogar af uppåt Söder. Vet ni hvad hela den färden kostat mig? Jo... 80 5re riksmynt, och det är dock deu vackraste ärd på denna sidan Alperoa, har jag hört försäkras. Jag bryr mig icke om några jemförelser. Det är nog för mig att det är vackert per se. Men hvarför tala icke våra åvgbåtsbolsg om i tidningarne hvad resorna kosta?... Hvarför fästa de ej allmänhetens uppmärksaihet på alla sammanhängarde kowmanikat:oner? Hvarför locka da ej geaom meddelandet af små beskrifningar på särskilda utmärkta punkter? Det är hvad jag f ågar madam Wintbr hvarenda afton, vär jag kommer hem och dricker min mjälk, ty jag har för vana att dricka mjölk i stäl:et för toddy. Mina bekanta skratta åt mig. Skrattar bäst som skrattar sist, säger jag. Det var hvad kamrer Z. hede att aniöra. På ett af de ofvan omtslade sätt lefver S:ockholm somwartiden, då det lefver en fa. mille och ioke har några särskilda tillställnicgar att tråka med. RKättasängsach Paollicgakaer