Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 3

Den förflutna veckan tillbragte Stockholm en famille. Ett och anvat främmande hade visserligen infunnit sig -Jäfven i den veckan, ty på besök lida vi al. I drig brist sommartiden, men det var icke någon, för hilken man ansåg sig böra göra sig besvär. Lord Dandreary är nu som barn .Ji huset, och vi gilva knappt skt på honom. I då han med sin. hvita ombrelle gravitetiskt :I vandrar ötver Norrbro. Sedan vår stenläggning på åtminstone de största gatorna pjort I märkbara framsteg i civilisation, hafva vi ej längre någon anledning att beklaga lorden. I Förr gjorde det oss onekligen ondt om honom. -I Med herr Stuckmayer göra vi ej heller oss något besvär. Han kan sköta sig sjelf och hittar iika väl som ivfödiogarne till Gungls -lorkester på Hasselbacken. Detsamma är för hållandet med alla andra sommarfrämnmande Jaf den vanliga sorten. Vår hufvudstad faller icke längre i förvåning öfver att se:en urländing, och utländiogarne se ej heller förvånade ut öfver att befinna sig i Stockholm, Isom fordom ansågs ligga vid jordens yttersta leräcser. Våra ångbåtar och jerovägar hafva fört oss midt 1 uti det europeiska lifvet. : Det som törr var mycket ovanligt, stundom underbart, är nu helt hvardagligt. Vi Jäta icke längre störa oss af småsaker. Alltså letde vi en famille i förra veckan. Haro bär Stockholm sig åt, då det blott sköter sig sjelfi? Det sprioger icke efter amerikanare och skåningar, allrahelst om sådana ic-e äro att tillgå. Det arbetar en smula på förmiddagen, så der till husbehof, föga mera, men möjligtvis något mindre. Msn kan väl icke begära storverk under en sådan värme, en sådan gudomlig rötmånad? Vi stockholmare äro vanligtvis, kanske alltid. bättre än vårt rykte och alldeles icke så lättsinniga, föga arbetsamma och njotningslystna, som man påstått, det vill säga som vi sjelfva påstått, ty det är egentligen icke någon aonan än vi sjelfva, som talar illa om oss. Men icke kan väl någon med vanlig känsla för det billiga och passande yrka att vi skulle arbeta oss förderfvade i en sådan : herrlig sommarväderlek, isynnerhet då vi bo uti en sådan förledande sommarstad? Alltså arbeia vi nu en smula till busbebof på förmiddagen, och när eftermiddagen kommer — den infioner sig lyckligivis ganska tidigt bär i stad-n — pjuta vi af lifvet alltefter råd och lägenhet. Några njata af lifvet på Hasselbacken, som är och tyckes förblifva höjdpunkten af Stockholms sommarförlastelser, och lyssna till Gucgls Amouretten-Tänzes. Det finnes ej få stockbolmare, som somna vid en vanlig ledande artikel, och det kan måhända någon Igång vara mera berättigadt än hvad vi publicister egentligen ause oss böra medgifva, men som blifva riktigt yrvakna, då de bjudas på Die Leitartikel af Strauss, isynner het om den framställes af Guongis orkester. och under den molnfriaste himmel vid det icest briljanta Hasselbackshomör spritter mar till vid blixt och dunder, den der galoppen al Strauss, . Andra försaka Hasselbacken och skynds till det lilla sommarstöllet vid Salisjöviken. Stockholmarza bor puwera helst vid Saltsjön. Målaren bar visserligea icke förlorat det rin gaste af sitt förra behag, men har dock kommit något ur mod. De herrligaste löt trädsholmar stå obebodda i Möliren, under det barrskogsöarve samt till och med nakne klipsor åt Saltsjösidan äro öfversållade med små landthus, hus i alla möjliga former och stilar, nägra också rent af omöjliga. S:orartade äro dessa hus sällan. Det är endast en Cederlund, som byvger slott vid stora se gelleden. Men täcka äro de oftas, angenäma tilflygtsorter alluid, ej sällan glädjens verkliga bem. Och hvilken luft de hafva att bjuda jå! Barrskogsdott och saltsjöluit, det duger, skulle vi tro. Håll på med de der små sommarställena i ett par årtionden, skall pi få se på en annan kolorit hos figorerna i landskapet. Bleksot hör omöjligt tilisammans med barrskogsdoft och saltsjölaft, förutsatt paturligtvis att vinterdieten icke gör om hvad sommardieten åstadkommit. Men icke alla kunna bafva en skogshydda eller en fiskarstuga åt Salts-ösidan, ej ens ett litet lusihus vid Mälaren. Lifvet är skönt, men kostsamt, och arbetsförtjensten räcker ej alltid till det nödvändigaste, äfven om arbetet utsträckes till eftermiddagen, någov gåpg kanske längt in på natten, En stands ledighet måste man dock taga sig, hela söndagen för det första och kanske äfven någrr timmar af måndagen. Hvart tsger man då vägen? Mean far ut på lustresor, helst till ejös; man går i land på.en liten home och låter matsäcken väl smaka; man promenera: I kanske endast till Carl XV:s port och slår in på vägen till Uggleviken eller hemtar man l: svslka på Kasteleholmep; man njater af lif-Å vet äfven på det sättet. Det har änrvu icke kommit ur bruk i Stockholm, äfven om det. till någon de! bytt om form under årensglopp. Den, som iskå i förliden vecka stannade på Hasselbacken, ej heller for till det lilla sommarstäl!et vid Saltsjöviken eller gjorde en extra lusttur, gick testämdt på Humlegårdsteatern elier Alhambrateatern eller kanske på sjeltva Djurgärdseatern, Prias Pippi oc fröken Fiffi på. den förstnämnö ar dessa teatrar, likaom Pring Kim och fröken Wiran på Ahambrates. och Det borttappade Po år JAM Dragan fåren på vjurgårdsteatern locka fortfarande