Aftonbladet – 14 augusti 1871, sida 2

Hagh; hon har rest hem till sin egendom. Men — låt oss vara bröder till hvarandra! tillade han. Alt hans misstroende var borta, då han läste Felix själ i bans ögon. Jag är också henres son — din yngre bror. Lät oss pu rådgöra tillsamm-ns Ionan vi tänka på oss sjalfva, måste vi tänka vå att försvara henne. Men först af allt — hura var det möjligt att du — en ättling af en de Croisville och en Clare kunde synas spela roll af — — det måste vara mäktiga skäl. Jag har aldrig trott — Hans ord bragte Felix åter till jorden. Haogh hade rätt; han kunde ej träda inför s.n mors ansigte, inför sin fars maka, ionan ban sökt försvara benones heder. I annat fall skulle ban ja stiga fram till kenne, icke såsom son, utan som arklasgare. Ått jag är en pultron, vill du säga. Um da bade — men nej, du har tätt. Jag tror med visshet att även Aon nu skull? gifva mig rättighet stt slåss — att hon skulle erkänna att jag vågar mitt lif för en rättvis s.k. Och ru skali jag inte sakna en sekondant, eller burn ? Han räckte Hogh sin hand, som denne med värma fattade. oTack!, sade han. I morgon skall jag vå till Wardev: jag vill inte nu göra dig en avda fraga vidare. Jag ser att du bar gissat hvem som är din mo:s förtalare, utan att jag behört upprepa havs namn. Skjater da axert ?n Fetix böjde få sxlarne. Her dö förut bart rågon sådan affä:?, Aidrig.o sdtn, sade Hagh med den erfarna nien af en ran som redan har stätt tolf fot -ån sin motståndare; då skall j;g säga dig avad som är att göra. För närvarande förstå vi hvarandra — detta är tillsvidare nog.