Aftonbladet – 11 augusti 1871, sida 2

skändliga sätt bryta alla sociala band, taga demn dock i anspråk mot kommuoen hvad lagen on l.t gisslan beträffar, men beskärma sig icke desto In mindre alldeles ofantligt. när I viljen sätta denn: I. Jag i verkställighet... Någon tid derefter disku lterade kommunen dekretet angående de såson gisslan tagna personerna och medlen att verkställIi detsamma, men ryggade utan tvifvel tillbaka tör I den omedelbara tilämpning deraf, hvilken detlv jast anbefalide. I en artikel trenne veckor der l efter påminner emellertid Rochefort dessa miss ). dådere, att ögonblicket för repressalier var kom met. Man läser newligen den 20 Oktober i bör II jan af första artikeln i Mot dO-dre följande stro ): fer: Sista sessionen i kommunen egnades till er del åt diskuterandet af det sätt, hvarpå dekretet angående de såsom gisslan tagna fångarne skulle kunna verkställas. Om, såsom allt tyckes bevisa upphofsmännen till explosionen af patronfabriker vid Avenue Rapp var verkstä!ld af Versaillesregerin)-gens handtlanzsare, kunna vi icke nog hastigt vid I. taga repressalier mot de bofvar som lågt och onyt 4 tigt sätta eld på af qvinnor skötta etahlissementer, och det skulle vara oförlåtligt af Parisrege fi ringen. om hon icke skipade soabb och exempla 3 risk rättvisa för dessa dåd, bvilka äro så förfär-:.: liga, att de knappast äro troliga... Det torde vars. öfverflödigt att närmare yttra sig om meningen afla denna tirad, der hvarje ord är en eggelse till mord I-r och då Roche7ort under förböret, i akt och me I ning att undandraga sig denna förfärliga ankla la gelse, hänvisar till en artikel, i hvilken han låt : sas hysa afsky för mord, anföra vi till vederläggning följande punkt ur en artikel i ett föregående sv nummer (den 5 Maj): Våldsamma medel kunne l5. icke vara mera kränkande för oss än för andra. J i händelse vi skulle anse nödigt att tillgripa så J t 4 dana, och om vi bette kommunen, skulle vi långt förut ha tvungit hr Thiers utlemna Blanquiv. Under samma förhör fann Rochefort det åter en gång tillständigt att bemöta anklagelsen i detta hänseende med att vädja till en artikel, i hvilken han en månad förut bade uttryckt sitt ogillande öfver systemet att taga repressalier; men såväl l-. den 29 April som den 20 Mj, motsäger han i ett 4 par andra artiklar på det afgjordaste denna upp-: fattning. Det är visserligen sant, att Mot dOrdre lt icke utkom följande dagen, men detta hade, så-ln som vi tro, sin grund i helt andra förhållanden än o menniskovänligbet, ty eljest skulle bufvudredak-3 tören derom hafva underrättat sina läsare, synner-1 ligast efter artikeln af den 20 Maj, i hvilken han e lät dem veta, att ban hade för atsigt att fortfa-4 rande stanna i Paris. Hvarför, åter, förekom ru: f briken Gisslan öfver artikeln af den 20 Maj med l? dubbelt så stora stilar som vanligt? Synbarligen å önskade Rochefort att fästa allmänhetens upp: la märksamhet på detta ord, och det är icke möj-u ligt att dessa ovanliga rubrikstilar ha blifvit an-lu vända utan särskild befallning. Å andra sidan u voro de såsom gisslan tagna personerna väsentli-; gen prester, gendarmer och polisagenter, hvilka las samhällsklasser Rochefort systematiskt beljugit och I h skymfat. Hvad allt bade icke han påhittat för att h underhålla den allmänna oviljan mot dem, och hur länge hade han icke dessförinnan rekommenderat If dem till värdiga föremål för kommunisternas ra-lt seri? Skrefs icke artikeln af den 20 Maj två da-Jd gar före våra truppers inryckande i Paris, vid en Ja tid då förbittringen hade nått sin högsta höjd och lt då en gnista var tillräcklig att åstadkomma en allI män brand? Evligt vår åsigt kompletterar arti-s keln af den 20 Maj den af den 5:e; denna artikel, t vi upprepa det, är alltigenom ett upphetsande till r f J az 4 Vv ) i 8 t E d f k I I tb g I massaker. Hufvudredaktören af Mot d Ordre borde bättre än någon annan ba känt verkliga sinnesstämningen i Paris; han visste mycket väl, att I blott och bart ordet gisslan kunde påskynda en katastrof. Han yttrade dock detta ord som eg gade till repressalier för ett hiskligt dåd, hvilket vi skulle ba begätt och för hvilket dea oupplysta massan kunde anklaga oss, men från hvilket det enklaste användande af sundt förnuft mer än tillräckligt borde ha fritagit oss. Enligt vår mening mer än delar han med verkställarne ansvaret för dessa förfärliga ogerningar. Slutligen, när rättvisans timme hade slagit, när kommunen, drifven till sina sista tillhåll, var deran att få straff för sina brott, stod då Rochefort, dess förklarade riddare, qvar i bröchen bland dem, som han fanatiserat? Nej — Rochefort öfvergaf dem, sökte att förkläda sig, antog ett falskt namn och flydde. Men rättvisan bemäktigade sig honom, och i det nödställda fäderneslandets namn, i det så djupt kränkta samhällets namn, håller det hönom i sitt lg väld, på det att han må göra räkenskap för sina lt handlingar. I följd af afvanstående fakta äro viaf den åsigt, att Rochefort Lucay, litteratör, må ställas till ansvar för följande brott: 1:0) Att bafva fortsatt ut-C gifvandet af en tidnving, sedan densamma blifvit lå iodragen; 2:0) Att af argt uppsåt hafva utspridt ( lögvaktiga uppgifter, hvilka varit af beskaffenhet 8 att störa det allmänna lugnet; 3:0) Upphetsande, åtföljdt af verkställighet, till en handling, som baft till mål att framkalla inbördes krig genom att uppmana medborgare att beväpna sig mot hvarandra, att plundra, sköfla och mörda inom staden . Paris område; 4:0) Delaktighet uti att egga tilll) förstörande af enskild egendom, hvilket blifvit s åtföljdt af verkställigbet; 5:0) Delaktighet uti attl; hetsa till plundring at kyrkor genom beväpnade lg band eller organiserade militärkrafter, hvilket blifI vit åtföljdt af verkställighet; 6:0) Delaktighet util), att locka till mord, hvilket blifvit åtföljdt af verk-! ställighet. . t Rspporten till krigsrätten om Frangoisr Jo rde, medicine studerande, hvilken under : insurrektionen i Paris fungerade såsom kommunens finansminister, är af följande lydelse: Jourde var under upproret en af kommunens verksammaste, ifrigaste och mest ihärdiga medlemmar, och han hörde till de ytterst få bildade och upplyste män, som slöto sig till regeringen i Hötel de Ville. Han utöfvade med mycken klokhet sina funktioner som finansminister, och hela hans hållning visade, att han med berådt mod understödde en regering, som endast kunde hålla sig uppe genom att omstörta hela samhället. Under det preussarne belägrade Paris var Jourde sergeant q vid npationalgardets 160 bataljon. Den 1 Marsl. bildade sig i 5:e arrondissementet en komit, som d skulle ha till uppgift att organisera detta arrondissements inre försvar, och härifrån utgick idån om nationalgardets federation, som representerap des af centralkomitn. Jourde, som var proviso-S risk sekreterare i denna komitt, uppfyllde sitt hvärf med den största ifver. Det sammanträde, der planea diskuterades, räckte hela dagen, och . den 2 Mars var det 5:te arrondissementets ko-2 mitg deänitivt konstitueråd med Jourdan som pre-i sident och Jourde som sekreterare. Samma dag h 0 v utfärdades en skrifvelse, i hvilken alla nationalgaracts vavajoner uppfordrades att bilda en federation och ett sammanträde utsattes till den 13 Mars. I denna skrifvelse hette det, att hären var ett förderf för de fepublikaöska iöstitutionerna och endast kunde ådraga landet fruktansvärda olycy kor. Jourde var medlem af centralkomitön, som k ställde sig i spetsen för revolutionen den 18 Mars, och dagen derpå blef ban Varliers adjoint i finans-. ministeriet. Sedan han den 26 Mars valts till med-!JC lem af kommunen med 3949 röster, blef han un-jvV der de första dagarne at April detiaitivt vald tilljf? delegerad i finanswinisteriet, och i denna egenskap D fungerade han ända till slutet. Detta var den; vigtigaste plats, Jourde innehade, men han blef)J0 tillika medlem af exekutivkomiten. Han hade så-!J som finansminister ett särdeles svårt värf, då hanTe skulle anskaffa nödvändiga medel, men som finanäFa SDR kr AY RN BA a Ni — sonen af — af en fransk ädling L vill onderkasta er att bli kallad — i En pultron, vill ni säga. Ja, om menni