Aftonbladet – 9 augusti 1871, sida 2

par det ännu en gång: det är jag. Men jag viker inte ifrån denna plats; jag vet ganska väl hvilken väg du menar — du menar att låta döda dig, eller att taga en annans lif — kanske båda delarna. Villdu lyssna till hvad jag säger? Hon teg några sekunder och fortfor derpå: Vore det för en god sak, inte skulle då jag, som är dotter af en fransk soldat, söka hälla den eom är mig kär tillbaka äfven ifrån en säker död, eller hvad som är ännu värre, från stt gjuta ena annans blod. Men för en dålig sak, ville jag hellpe att hela verlden skulle kalla honom fe3 än att jag skulle få skäl att anse honom vara svag eller ligsinnad. Och fastän jag är en kristen qvinna, svär jag att om du dör, vare sig för din egen hand, eller för rrin mans; eller om han dör för din, så dör jag med. Icgenting skall afbålla mig derifrån, — nej, inte ens tanken på mina små syskon. Fruktar da verldens förakt: gör som jag. Verlden är stor och denna punkt deraf skall ej längre sakna Felix Cr6ville, än den har sakvat Marie Lefort. Men jag tror högre om dig, än att du skulle frukta menniskors dom om den är oförtjent. Du skall känna dig stark genom ditt eget samvetes vitnestörd och: det finns åtminstone en, som, ju mera du missaktas af dem som inte käovna dig, skall älska dig allt högre. Ja, som skall älska dig; det ligger i denna stund ingen synd uti stt jag säger detta. För mitt ensamma lif blir det en tröst, att veta den 8om jag älskar vara en ädel och högsinnad man O, Marie, häru föga är jag inte värd att älska dig! Om gu kunde dels mina öden — hvarför skulla du inte det? Om vi båda äro: döde för verlden — Datta är omöjligt. Iate ens du kan sta mig dertil. jag I mitt Hjerta ske