Aftonbladet – 9 augusti 1871, sida 2

nuftig, för mensklighetens lif bestämmande plan. Framåtskridande och moralitet blifva då ingenting annat än öfvergående företeelser, gom icke ha någon anzan grund än hvarje individs naturdrifter och organiska funktioner, icke någon annan sanktion än det personliga förgodtfinnandet, och som genom det egna intresset eller styrkan när som helst kunna ändras. Och i sjelfva verket äro Gud, slumpen och den blinda, oöfvervinneliga naturkraften de enda tänkbara orsaker till lifvet; men om I för. neken den första och antagen en af de båda senare, i hvilkens namn skolen I göra anspråk på rättigheten till uppfostran? I hvilkens namn skolen I fördöma den menniska som af egoism sfviker från det godag väg? I hvillens namn skolen I protestera mot edra orättvisa herrar? I hvilkens pamn gkolen I bekämpa dem? Hvarifrån skall man deducera xigtensen af ett för alla gemensamt mål, som berättigar eder att ropa till dem: Vi äro, vi måste alla vara bröder och förena 033 för att uppnå detta? Skolen I berop2 eder på det intresse, som drifver eder till eröfrande? Med hvilken rätt viljen I dock bestrida andra det intresse, som drifver dem till bibehållande? I kraft af hvilken princip, hvilken pligt viljen I uppfordra de motsträfviga och i nödfall eder sjeltva till martyrskap? Och hvarföre? Offret, martyrskapet kunna icke omedelbart framkaila den förändring i förhållandena man åsyftar, I kämpen och uppfordren andra till kamp för edra barn och för efterverlden i allmänhet; men ack, om verlden regeras af slumpen eller ef ändamålslöat verkande naturkrafter af obestämd varaktighet, hvem garanterar eder att edra ansträngningar skola bära de frukter, I väntat, och ett dessa skola för alltid bestå? Skolen I anropa styrkan, hvilken, om hon icke helgas genom ett föresatt mål, alltid blifver endast tvång? Skolen I beropa eder på antalet, hvilket, om det icke är uttryck för en sedlig lag, viker tillbaka för en nyck, en Jockelse, en villfarelse? Eller på känslan af ett materielt intresse, som i dag drifver ett folk till grun gande af en republik och i morgon till grundläggande af en monarki? Gifven akt! Om frågan återföres på blotta styrkans område, blifver hon för alltid oafgjord. Representanterne af den närvarande sakernas ordning ha en sekelgammal, genom disciplin och resurser mäktig organisation, Bom intet internationelt samfund, hvilket gstundligen angripes och måste verka i hemlighet någonsin kan uppnå, För närvarande är eder rörelse helig — helig derföre, att hon just baserar sig på häfdandet af den förnekade sedelagen, på det genom mensklighetens traditioner uppenbarade historiska framåtskridandet, på den af Gud för lifvet utstakade uppfostringsprincipen — menniskofamiljens städse tilltagande förbrödring och enbet. I kraft af denna lag, denna gudomliga tanke, hvilkens förverklig . de förr eller zenare är med nödvändighet gifvet, dragen 1 dagligen en elier annan beståndsdel at det konservativa lägret från försvaret af den gamla verldsordningen. KEdra sträfvanden äro ett korståg. Förvänden I dem till uppror, till hotandet af intressen genom intressen, då skolen 1 endast kunna räkna på edra egna krafter. Ären I säkra på att dessa skola räcka till? Och om de äfven gjorde det, skullen I icke befläcka eder seger med länga och förskräckliga borgerliga krig, med edra bröders blod? Förnekandet af nationen, af fåderneslandet d.v. af stödjepunkten för den häfstång, red hvilken I kunnen verka till edert eget och mensklighetens bästa. Detta är alldeles som om maa kallade eder 11 arbete och sedan sjelt vägrade att gifva eder arbete eller för eder tillslöte dörrarne till verkstaden, Fäderneslandet är eder af Gud gifvet, på det I inom en krets af 25 millioner genom namn, gpråk, tro, gemensamma gträfvanden och gamla, ärorika minnen, gerom vördnaden för de kära hädangångna och genom minnet af de martyrer, hvi!ka fallit för nationens sak, sinsemellan på det närmaste förenade bröder, måtten finna ett mäktigt stöd till uppfyllandet af den mission, till follbordandet af det dagsarbete som det geografiska löget och medfödda anlag anvisat eder. Genom att tiliintetgöra fäderneslardet skulle man tillintetgöra hela denra oerhörda summa af krafter, gom är en produkt af dessa millioners gem fällda regurser och v amhet och för sig stänga alla vägar till förkofran och framåtskridande. stället för fäderneslandet sätter Internationale kom: munen, den 8 kommunen, hvilken ä kailad att regera sig sjelf. I utgingen ur kommu: ; i den uppfostradens I för lifvet men skolen I återvända till barn domen, skolen I gifva barndomen företrädet fög msennaåldern, Ä att I först voren barn och sedan Komwunens lif föregicka historiskt af familjens Hvarföre då icke återgå till denna? Ben I ickq just i detta uppåtstigande från familjen till kom munen, från kommunen tiil nationen, från dej allenastående nationen till en konfederation a pationer, som öfverallt röjer sig, verkan af en lag gom kallar eder till en allt mera omfattande och allt värmare association? Om I, söga de vidarg kännen bebof af en närmare förening mellan lands 11 detta bebot äfven inom vår organ ig gällande. Nej, det skall icke så sa uppfostran och semma lagar är nödi tt fortnianta detta heliga, småningon förvärfvade och till ett gemensamt mål samfäld öfvertagna arf af broderlighet från den ena geng rationen till den avdra. Desse deremot vilja ö erlemna uppfostran och lagar åt hvarje kommun dtfinne Anförtron blott uppfostran oc agar i väs niotusen kommuner åt de ömsev förherrskande ivflytelserna af än framstegs-, ä återgångsmän, än uwunionister, än federalister, ä personer som tro på en Gad och på själens odöd lighet, än materiabster eller klerikala katolikel ch I skolen få se huru efter en menniskoälddq alla de små lokalintressena åter upplefva, namn fädernesland försvinner, medeltidens borgerlig etridigheter återuppväckas och Italiens lif) frå alla sidor botadt, utan resurser och utvägar ti stora politiska, andliga och ekonomiska utvec lingar, are faankrymper till en usel, torftig, veg terande tillvaro. Internationales principer le ovilkorligen till anarki och vanmakt. Förnekandet ef all personlig egendom d. v. 8. hvarje annat motiv till produktion än nödvändi heten att lefva. Om egendomen är en följd af g betet, representerar den kroppens, den fi ska organismens verksambet, likssom tan andens verksamhet. Den är det synliga teckn till vår andel i den materiella verldens omgestal n kasom våra ider, våra rättigheter till fi het och samvetets okränkbarhet äro tecken till v andel i den moraliska verldens omgestaltning. Dd som arbetar och producerar, har rättighet till fr terna af gitt eget arbete. Dert bar eganderätt sin grund. Och om till följd af större eller m dre verkgamhet vid arbetet en olikhet uppstår, är depna materiella olikbet en underpant på d moraliska likheten, en följd af den grundsatsen, hvarje menniska belönas i förhållande till sitt bete, att hon skall ega så mycket som hon fört; r. Man måste sträfva till att framkalla en q dan tingens ordning, i hvilken egendomen icke kl blifva mon å det egendom för framtiden q sas os