Aftonbladet – 8 augusti 1871, sida 2

vill hon dö!ja karaktereti äf de tilldragelser, : som här föregå. Alla tidningar här i Åtgier yttra sin förtrytelse öfver de fåtaliga trupperna och da långsamma framsteg, som expeditionskolonnerna görä; Håsom ett exempel på hvad här tilldrager sig vill jag omtala, att den lilla staden Djidjeli varit blokerad af araberös sedan den 6 Juni och vi ha ej varit i stånd att erhålla tillräckligt med förstärkningar för att med hopp om framgång kunna företaga utfall. Sedan den 1 Joli har eiden onppliörligt rasatide präktiga skogarne rundt omkring oss, och särskildt den 23 och 24 voro vi alldeles omsluttz af ett bälte af lågor. Åska och förkolade blad från skogarne ligga tjockt i hela staden. De etablissementer, som tillhörde det algierska skogsbolaget, hvari jag är direktör, plunåras des och uppbrändes den 30 och 31 Mej. Sedermera ha qvarnar, landtgårdar, byggnader oc inbergad gröda, som tillhörde europeer, blifvit lägornas rof. Algier är för alltid förloradt, om ej dessa vildar bli snart anderkufvade; men efter den erfarenhet vi samlat under de senaste 41 åren ega vi ringa hopp om att energiska åtgärder skola bli vidtagna, eberu amiral de Gueydons goda afsigter ej böra misskännas. Hvarför skickar man ej de mest brottslige af desse arabohefer till Cayenne eller någon annan deportationsort. De kunna ej ersätta ens bälftea af den egendom de förstört. — Tidniagen Iadependant i Constantineh har af en korrespoadent i underrättolse derom, att arabi ben Chabor haft ett samtal e af garnisonen, till hvilka han ed följande ord: Stunden är na kowmen; darren kristne! Hädanefter skalll: Islam ej tåla någon annan religion. Vi ärol ötte 7 styrelse. Alla edra tjenstemän, n ända ned till garde chamgpötrio,! Aila edra civila tjenstemän plåga ) vi vilja afkasta det ok, hvaroge suckat. Vi vilja blott erli känna Bureau dArabe. Edra köpmän ha vil svnorit ovigt hat; de kunna ej tänka på någon försoning. Vi gifva er några dagars betänketid,sedan skola plandring, brandoch mord följa.? -— Jonrnal des Debats uppmanar regeringen att genast afsända betydliga förstärkningar och dermedeist göra ett slut på de missbälligheter som så länge varit rådande mellan Bureaa dArabe och de civila auktoriteterf5å. Några engelska beundrare af andra fianska kejsardömet lära umgås med planen att bereda exkejsaren en ovation. The International and Civic Association, skrifves från Lozöon, har nemligen funderat ut en plan att öfverlemna till den exkejserliga tamiljen en adress från borgmästars och kommunalrådsmedlemmari engelska städer. Desea herrar skulle infiona sig i fall embetsornat och men smickrade sig med den förhoppningen, att exzejsaren till tacksamhet för denna ovation skulle ställa till en stor fest. Herrarne läto göra förfrågan på Chiselhurat, huruvida en sådan ovation skulle upptsgas väl och erhöllo till svar följande bref: Jag är mycket tacksam för ert förslag och känner mig mycket smickrad af detta nya bevis på det engelska folkets sympatier. Jag skulle dock blott i det fall sätta värde på demonstrationen, att den skedde alldeles frivilligt. Jag avhåller derför, att I icke fullföljen ert förebafvande förr än I Hafven fullständigt förvissat eder om, att det öfverensstämmer med eder nations åsigter och meningar. Napoleon. Ett exemplar åf detta svar ankom också till borgmästaren och kommunalrådet i staden Dewsbury. Borgmästaren meddelade rådet, att han redan afböjt allt deltagande i den tillämnade demonstrationen samt framställt sit mening, att ett sådant steg kunde hafva den effekten, att det framkallade hos det franska folket fördomar mot England och oedsatte dena engelska kommunalstyrelzen. mmunalrådet i Dewsbury visade sig lika ståndigt som borgmästaren och gillade det svar han afgitvit. Detta besked torde ha bibringat fjeskarne i foternational and Civic Association en lslsosam lexa. Times för den 2 dennes intehåler en artikel om de kyrkliga törhållandena i Tyskland, i hvilken tidningen med stort bifall yttrar sig om Döllingers val till rektor vid nniversitetet i Miiochen, Hon ser i denna utnämning ett nytt tecken till en nära förestående splittriog icom katolska kyrkan, hvilken dock Rom bar att skylla sig sjelf för, enär det ser förhållandena i Tyskiand i samma ljus eom dst ser tilldragelserna i det svaga Italien. Den tyska karakterens oböjligbet gör icke troligt, att mar skall låta påtvinga sig ofelbarhetsdogmen, hvilken blifvit så energiskt bekämpad af de tyska biskoparne, derför att samma biskopar nu göra allt för att förmå sina landsmän att antsga densamma, Det förijenar uppmärksamhet, att åtskilliga tyska regericg:r icke längre tillåta biskoparne att förtrycka sina undergam prester, derför att de göra sig skyliga till den förbrytelsen, att fasthålla vid de gunda och bindands skäl, hvarmed dej tycka biskoparne förut sjelfva uppträdt mot Vatikanens nyaoch vidunderliga dogmer. Efter dessa betrakteiser fortsätter Times: Det är icke en lättsinnig, inbilsk pojke, som nu uppreser sig mot Roms förmätenhet; ingen njutmingslysten munk, som är trött vid ensamheten och fikar efter att få bryta sina löften; ingen hetlefrad entusiast, som sträfvar att förknippa bistoriska syften med teologiska plundringar. Döllinger är äldre än vårt århundrade och bar i fyrtiofem år som teologie professor tillhört det universitet, hvilket nu beklädt honom med sin högsta värdighet. För första gången sedan Luthers tid förnimmer nu Rom, att lekmäonen äfven hafva ett ord med i kyrkans angelågenbeter. Hittills voro kätteri och scbismer rent presterliga angelägenheter. Rom hade blott att komma till rätta med despotiska furstar, hvilkas tillgifvenhet för den heliga stolen !. bestämdes af personliga och dynastiska skäl och som betraktade religiös forskning såsom oskijaktig från politiska machinationer. Tyskland, likagom uti Italien, bekämpade påfvedömet städse den AL a mA Mm 4 rt RR SV Nn