Aftonbladet – 8 augusti 1871, sida 2

elefantlika stegen långsamt komma uppfö trappan och ett ögonblick derefter den kända starka basrösten ropa: Esther, är du inne? Hå, herre Gud, — Felix! Nej, hon är ej inne, kan jag se. Hon hin anfäkta! hör på mrs Wood, ifall miss Barton kommer hem, så säg henne att jag är sysselsatt — pi förstår ju? Miss Barton? frågade Felix. Ja, min syster. Hvarför skulle iote jag få ega en syster liksom andra menniskor?, Felix räckte honom sin hand. Jag har utan anledning varit ond på dig och ganska otacksam. Vill du förlåta öfverilningen af en man som nyss kommit upp efter en hjarnfeber? Förlåt mig för din egen godbets skull emot mig! Förlåta! Tala inte om det med mig. Js3g är endast bjertans glad öfver att återse dig, Feiiz. Men, som sagdt, att förlåta det ska vi inte tals om nu. Det går inte så lätt att glömma att en så god vara kom till spillo. Men — stor sak! om all korjsk som runnit ped i min strupe, i stället kommit irännstenen, så — . Du påminner dig väl anledningen till vårt gräl?, Visst gör jag det. Rätt kuriöst var det, att du och jag skulle komma i lufven på hyaraon för en qvinnasskuli! Felix, hedersgosse, jag tror väl knappt att jag har gjort en ursäkt förut i mitt lif och jag vet ejrä:t horn jag bör börja densamma. Jo, jag är jast den rätta ett förlåta dig! Kom ihåg hvad jag säger; jag tänker ej ett euda grand bättre om qvicnorna pu än förat. Jag anser dem aliihopa såsom — ja hvar enda en. Men det fions en so:n är en engel, Ja, en engel i himmelenn, sade Felix, tröngf; hom är ingenting numera, hvarksn ör dig eller för mig. Men här fions en djef