Aftonbladet – 2 augusti 1871, sida 2

aldrig förut kövt mig behöfva det; mahände innebär det hoppet om en varaktigere hvila. TIONDE KAPITLET. Utan att åter träffa hvarken miss Raymond eler Warden och med taukarne helt och hållet upptagna af hvad ban hört, begaf sig Hugh direkte hem till Angelique. Det kan utan tvifvel icke förvåna någon, om tanken på Maries öde till en viss grad hade vikit undan för de vigtiga intressen som ännu närmare berörde de båda maekarne, Avgeliques sinne var fullt ai nytt bopp om triomf och hämd, Haghs af miss Clares berättelse. Hade han hör: den af någon annan än henne, skulle han ansett den som en saga, men nu fanns ingen möjlighet att hysa en enda skymt af tvifvel. Han var för ingen del romantisk eller inbillningsrik, men hvad han fätt veta hade likväl gjors det djugasto intryck på honoir; ty livets verkliga sorgespel framkalla ovilkorligt den dolda källädsr af deltagande och iotresse som gömmer sig i djupet af hvarje mecniskas själ. Hash kände sig allvarligt förpligtigad att bistå sia fostermor med att låta hennes rättmätiga erfving rättvisa vidfaras. Detta skulle nu för honom biifva en hederssak, och att handia i strid mot hvad han ansåg som heder, deraf var Hugh Lester icke mäktig, — utom i ett fall, nöjgas vi tillägga, men derom längre fram. Uppfyld af tillfredaställelsa sora han var över försoningen med sin fostermor, kände han sig or stånd till att icke låta Ina blickar tala härom. Hass hjerta var lättads från en tong börda och uttrycket i hans snsigte missledde Angelique betydligt. Hon trodde sig deri endast iäsa goda nyheter, — goda, töven i den mening som hon tog dem. Nåvil?v frågade hon, mycket ifrigt.