Aftonbladet – 31 juli 1871, sida 2

om deltagit 1 korsmunviströreisen i Marseille. jorde dömdes till 10 års fängelse, de andra ul resp. tre, två och ett års. Budget-komiten är af den åsigten, att de 30,000,000 fres, som påräknas af de nya ulisatserna, ej äro tillräckliga för betäckanlet af bristen i budgeten, utan att beloppet nåste bringas upp till 600,000,000 fres; deri .ro dock ej inberäknade da 238,000,000 fres, som insurrektioner.s undertryckande kostat. Ett dekret af krigsministern general de Jissey har tillsatt en särskild komite ett samlas i Paris, hvilkea skall närmare undersöka vapen och krigsmateriel. Komiten är ammansatt af en president och 12 medlemmar, al hvilka två höra till flottan. Rapporten från den komite,som har i upprag att undersöka de kontrakter, hvilka afslutits för äterprovianteringen af Paris, upplästes i onsdags i nationalförsamliogen. Man inner af rapposten, att beloppet af kontrakterna uppgick till 85500,000 francs, men denna summa reduceras tiil 18,500,000 fres, derigenom att en mängd kontrakter, som afslatits med personer, hvilka ej kunde prestera någon borgen för kontrakternas uppfyllande, måst annulleras, Rapporten omnämner också flera grofva underslef. Hr Rouveure framlade i samma möte eit förslag till inkomstskatt samt till en skatt på salt i stället för den föreslagna skatten på väfnader och råmaterialier. Finansministern ville ej vid tillfället inlåta sig vå frågan, men förklarade, att fast egendom redan vore belastad med bördor under hvarjehanda former, och som han ej ville vara med om att lägga ny tunga på de fattiga arbetande klasserna, så måste han nu motsätta sig skatt på salt. Han tillade: Församlingen eger fall rätt att fastställa de skatter hon vill, i hvilken form hon vill ha dem. Detta är icke någon personlig fråga. Min önskan är att i förening med församlingen utfiona det bästa sättet som är möjligt för skatters erhållande. Hr Lavrier svarade, att han tog fasta på ministerns förklariog, att den föreslagna skatten på välnader skulle saravetsgrannt diskuteras i kammaren. Hr Pouyer Quertier svarade, med anledning af en deputerads yttrande, ait det ej funnes gruad till den framkastade förebråelsen, att man brådskat för mycket med att lägga tull på kaffe och st ker. He Ronveures förslag baslöts skola gas i öfvervägande och hänsköts tili budgetkomiten. Biskop Guiberis utnämnirg till erkebiskop i Paris har vunnit påfvens hfliza belåtenhet, och erkebiskopen har lör Thiers tillkännpagifvit att han mottager värdighetea samt gifvit försäkringar om sin tillgitvenhet. Det försäkras, att Thiers har lyckats förmå farst Bismarck till det medgifvande, att han skall låta utrymma departemeztena Seine och Seine-et-Oise samt äfven Paris-forterca till den 31 nästk. Angusti. mA no Såsom vi förut anmärkt tyckes engelska regeriogen, osktadt sin goda vilja, ha mycket svårt att få igenom billen om sluten omröstning under denna session. Dea 24 decnes föreslog, efter en lång debatt om underordnade bestämmelser och sedan en mängd amendementer biifvit förkastade, en medlem af det liberala partiet och vän till ministeren, Whitbread, att uppskjuta diskussionens fortsättande till en särskild session under hösten och som skulle utes!utande egnas åt diskuterandet af denna bill och det slatiiga afgörandet af frågan. Detta förslag, som af oppositionen mottogs med ironiska bifallsttringar, framkallade på de ministeriella bänarne de mest olixa meningsyttringar. Flere goda skäl ha anförts till stöd för förslaget, såsom t. ex. skyldigt afceeende på ötverhnocet och den materiella ombdjligheten för detsamma att under denua sessioa grucdligt undersöka frågan samt nyttan af att låta den retade stämningen mellan partierna inom båda hasen lugoa sig. Regeringen har genom Gladstone vägrat att i fråga om Whitbreads förslag bestämdt uttala sig hvarken i den ena eller andra riktningen. Hon är i g:unden icke emot detta förslag, men vill öfverlemaa åt majoriteten sjelf ansvaret för uppskofvet. I afvaktan på dess beslut, ämnar hon undersöka frågan och förvissa sig om ö.verhusets stämniag. Under öfverskriften Fred eller vapenhvilax har Fr. Kolb i Wientidningen Tagespresse skrifvit en längre artikel, af hvilken vi här meddela ett kortfattadt sammandrag. Efter ett så fruktansvärdt och af så väldiga re-;j sultat beledsagadt krig, säger Kolb, skulle man kunnat vänta. att hoppet om en för lång tid tryggad fred skulle vara allmänt rådande. Efter Napoleon I:s fall var en hvar öfvertygad om att ett långvarigt fredskifte hade inträdt. Fransmännen hade äfven då måst bita i gräset, de hade förlorat sina senast gjorda eröfringar och måste betala en krigskontribution af 700 millioner francs; deras nationalstolthet hade blifvit djupt förödmjukad, och önskan om hämnd glödde säkert i mången fransmans bröst. Emellertid trodde man hvarken i Frankrike eller Tyskland på ett nytt krig. Segervinnarne började med en afväpning, med nedsättande af krigsbudgeterna. Förhåller det sig nu å samma sätt? Visst icke: Den ofantliga krigaontributionen af 5100 millioner franca är icke ens den i stånd att förskaffa det segrande landets invånare en lättnad i den militära bördan, ja, det förkunnas till och med som en nådeakt, att man icke begär ännu mer än de föreskrifna 225 thaler pr man. Hvadan härrör denna skilnad mellan nu och då? Hela verlden harju fått veta, att Elsass-Lothringen annekterades blott och bart af den anledniag, att vi dorigenom skulle få tryggade gränser, som kunde garantera en varaktig fred. Om någon hade mod att säga, det annexignen skulle belamra Tyskland med ett Venetien, svarade man honom med ett hånskratt. De akta sig nog,, hette det. De ynkliga fransmännen skola visserligen taga munnen täll, men något annat skala fe säkert icke våga företaga sig;just förluiten af deras bästa provinser gör det till en omöjlighet för dem. Hvarför höres då nu, sedan an: nexionen är fullbordad icke ett enda ord om afväpning, om förminskning af den stående armen och om npdsättande; af de skatter, som användag i ovh för militära ändamål? Man jemeäterar sig sjelf reut af. Elsass-Lothringen visar 083 ånyo foijderna deraf, att folkets sjeifbei stämmelserätt trampas under fötcerna, och allt iti omdöme, van härvidlag endast alltför anrändbar. Marie var fösvanven, hennes man li xulle gifta sig med Alice Raymond och knappt s ågot felades utom corpus delicti, för att saen skulle vara klar, Jag kan iata ta det fortfor han, men alla tall bör sakon på allvar gripas an, för Mardana okall lkasmtl smnvna för Mao TT. RT