Aftonbladet – 29 juli 1871, sida 3

förhållet af den uppriktiga Marie, men blifvit gifvet åt en främling. Nästa ögonblick uppgick ett ljus för bente. Trots hennes oro öfver den enda varelses öde, som hon någonsin verkligt hade älskat, och på hvilken bon ända tills nu fullt litat, fylldes hennes bjerta af en aning om stundande triumf, som nästan öfvergick till glädje. Hade hon således slutligen fått sin fiende i sitt våld? Felix, utbrast hon hastigt, cch det vanliga uttrycket i hennes ansigte af hård likgiltighet hade lemnet rom för en lika Hård beslutsamhet — Felix, ni har rätt: nu är det ej längre tid på att ba hemligheter för bvarandra. Ni ölskar mig inte längre — nåväl, deri har pi äfven rätt. Vore jpg man, skulle också jag gifva min kärlek till den, åt hvilken ni har gifvit er. O! 1inetackars Marie! Ja, jag känner namnet på hences make. Han är den nedrigaste skurk på jorden — det är Mark Warden! Ni hater hozom — säg, gör ni ej dei! Men pi kaninte hata honom bittrare än jag gör det. Han såg på heano med en öfverr:skad min, men i följande ögonblick bief grunden till Bartens misstankar honom tydlig. Hvem?, gade han; Warden! Bartons akademiekamrat — den Warden, zom nu skall gifta sig med miss Raymond? Ja, just han, Hvem vet hvad han företsgit sig med Marie? Han har så mycket att vinna af hennes...n Detta var ej hvad Felix hade fruktat. En sådan föreställning var nästen alltför ryslig... Ni menar...o börjode han. Men nej, — det tan inte vara möjägt. Ha! ni känner iate denne men! O, Marie! om du blott hada meddelat mig...n Felix befsna sig ovi uppskokadt själstillbtånd, för att 5 kuona refisktera ejler annat än blindt följa ögonblickets ingif