Aftonbladet – 25 juli 1871, sida 2

att ej det första steg hon tog till verkställande af sin afsigt, vore tillräckligt att för alltid åter drifva bort en så fasansfull afsigt. Men att detta steg ej alltid förmår det, är en sak som vi veta, och Mark Warden befann sig just nu vid denna kritiska gränslinie. Icke heller saknas bjelpmedel i en sådan stund. Den första bok, på hvilken han instinktmessigt lade sin hand, var ett gammalt, mediko-iegalt verk, som tillfälligtvis fanns i hans juridiska boksamling. Han öpn. nade mekaniskt boken och började bläddra i den, Han hade ej ännu någon afaigt, dermed — må man väl lägga detta på minnet; men icke dessmindre börjada han erinra sig allt hvad han under loppet af sitt lit hade hört angående gifter och derar olika verkningar; huru do agera på, fysiken och de spår som de iemna efter Big, Det fanns många ämnen för meditationer i denna kallblodiga, juridiska afhavdliog, som förvandlade till en or torra benknotor en fruktansvärd lista af sorgespel, hvilka slutat med galgen. Ja, gal. ep... der hade de alla slutat!... Men, tänkta arden, hvar finns skildringen af alla de tragedier, hvilka icke slutat der? Hurudan hade deras upplösning varit? Att sådana funnos, derom var han 1 rtygad... Alla, menniskor i verlden äro väl ej okunniga ellsr dumma, och det är en erkänd såk, att o.6rdaren alltid sjelf, genom sin dumhet och skunvighet, bringar sitt brott i dagen. Men om det skulle blifva nödvändigt att taga ett så allvsrsart steg, så nog skule han åtminstone ej göra sig skyldig hvarken till dumbet eller okunnighet, Hvgä han läste medan han vände bladen, tjarade oj Helt till att minska hans sjelförtröande. (För)