Aftonbladet – 25 juli 1871, sida 2

j C : a mo Låt oss inte tänka på något annat än att vi älska hvarandra: Men om denna kärlek är en synd? En synd? Hvad i Guds namn menar du? Jag får inte yppa det, Hvariör iotefa Felix! Det är sannt att jag har en hemlighet — att nit lif varit ett hyckleri. Och denna hemlighet tillbör inte mig sjelt Eger då jag ingen rättighet? Marie, jag afvaktar ditt svar — domen på lif eller död. Jag mäste känna hvad som bkiljer oss från hvarandra. Hvad skulle hon göra? Hon mäste ja offra allt för honom som hon älskade. Om sådant stundom verkligen är synd, så våga vi åtminstone påstå, att ingen sann qvinna finns, för hvilken det icke synes vara en berättigad handliog. Hara mycket hon än själf led; bura mycket den man, som egde laglig rätt att affordra henne tystnad, äd måtte fördöma henne, så hade Felix, på grund af en högre lag än den verldsliga, rättighet till hennes förtroende. Hon besinnade sig en minut och yttrade derefter sorgset och afmätt: Du har rätt. Jag bör inte låta dig lida ovisshetens qval. Felix — min vän! — Jag vet att du skall bistå mig i att rädda mig tör mig sjelf. Ja — jag älskar dig, Feliz! — och jag är en annans maka, SJETTE KAPITLET. Då vi läsa om i aflägsna tider och länder begängna grymma och blodiza brott, synas de oss på intet vis omöjliga eller otroliga; men då, som naturligt är, de uppenbara sig Ibn ll pe än in I våra givilisorade samhällen, blifva vi betagna äpnad, såsom öfver en omöjlighet, då då ä itke