Aftonbladet – 24 juli 1871, sida 3

sin unge medbjelpare. Med fem å sextusen porsoner i Humlegården några gånger bör affären gå ganska bra, vare sig att den är uppgjord på det ena eller det andra sättet. Hafvodsaken är, att hr Blondin icke tröttnar att riskera nacken och att publiken icke tröttoar att vrida nacken ur led för att följa vågstyckena i högre rymder samt framI förallt icke lider af svaga nerver. Förliden vecka förde också till oss en nordsmorikansk fregatt, som förevisas på Stockholms ström, men den lärer icke vara ergagerad af hr Strakosch, icke ens af hr Strakoschs patron, öfverspekulanten, utan har kommit bit 2lldeles at egen drift. Fregattens bosättning förevisar sig sjelf dels omord, dels på Stockholms gator, men skall j också förevisas i morgon aftov uti Djurgårdsteaterns salong, under det den der undfägnas med Pariserlif, den vanliga välfögnaden för de främlingar, som besöka oss. Komma skånivgar bit, serveras do genast med Parisorlifo; anlända tyskar, engelsmän eller amerikanare, bjudas de på samma anrättniog. Det är la picce de resistance och hörer till såväl den förflutna, som den närvarande veckan och sannolikt till många kommande veckor. Men detär kanske icke alltid som Jackson Haines finnes kär. Han hade i redan rest härifrån, hafva vi hört, då hans landsman, Brooklyn,, den nordamerikanske fregatten, kallade honom tillbaka. Nu åker han skridsko ännu en gång på Djurgåidsteatern, endast för landsmanskapets skull. Skulle det verkligen vara sannt, att Sveriges hufvudstad icko har annat att bjuda på än lindansniog, menniskoflygning, konstberidnicg och skridskoåkning? Ah, hvom tror 058 väl om slikt? Vi hafva dassutom tro tertrar, verkliga teatrar, som icke göra sin sak så illa. Alla tro arbetade med bjertans lust : under den förflutna veckan. Dessutom hafva vi musik bär och musik der, musik bittida och musik sent, Och ingenting vidare? Jo, vi hafva också en konstutställning, eu som icke hör till Blondins konst och ej heller till Cleog, lika litet zom till Jackson Haines, en verklig konstutställning, till och med tre olika utställningar i atelierbygnaden vid Kungsträdgården. Först hafva vi de nyaste taflorna af våra nu verkande konstnärer, ; kopstföreningers egentliga utställning; Så kaiva vi dom notställning, som tillhör detictiteri, gom hofiatendenten Boklund ånordnat I för artisternas och litteratörernas pensionskaeso. Begge dessa utställningar äro af värde och förtjena att tagas i betraktende af de många främlingar, som nu besöka Stockholm. Men dessutom är med den förstnännda af dessa utställningar förenad en 8. k. historisk, utgörande tredje afdelningens första serie af äldre svenska mästare, omfattande tiden meljan 1719 och 1770, alltså frihetstidens intressantaste period ivom vår konst. De tsflor, som i denna afdelniog exponeras, tillhöra dels konstakademien, dels br Hammers museum, dels amanuensen Eicbhorns samling. I förliden vecka träffade vi i Kuogsträdgården en sf våra vänner, som kom emot oss med glädjestrålande snsigte och utropade: Hvilken skönhet! Det är det vackraste och intressantaste ansigte jag någonsin sett Vi frågade raturligtvis hvilken skönhet han menade. Stockholm har ett så ofantligt förråd af sådana. Grefvipnan Bielke, vet isg!h Hvilken grefvinna Bielke?, Hå, Lundbergs grefvinuan Bielke, född Sack. Jag har stått och sett på henne hela dagen i konstförenipgen. Hon är bara i pastell, mena behandlad på det delikataste sätt. Han telade om det porträtt i pastell, som finnes utstäldt på ifrågavarande exposition, utfördt af Gustaf Lundberg, den utmärkte pastellmälaren, som dog för 85 år sedan. Det är en sanning, att detta porträtt är något särdeles förtjusande, och utställningen förtjenar ett besök endast för dess skull, om man också icke faun så många andra förtjenstfulia konstverk der. Gustaf Lundberg var en fin karl, det kan man se på hans sätt att behandla sina kritor. Han var också en fruntimmerskarl, som lätt fattade eld för en qvinna, isynnerhet om denna qvinna var bildad och spirituel. Lundberg lyckades bäst i sina fruntimmersporträtt, när han sjelf var intagen af originalet, och nu lärer det hafva händt, att han vanligtvis blef en smuia kär i den ban porträtterade. Detta skall vara orsaken att nästan alls hans frontimmersporträtt äro lyckade. Vi tvifla dock på, att något kan öfverträffa den qvionobild, som för närvarande finnes på konstföreningens historiska utställping. Qvinnokönet tycks hafva spelat en stor roll i denne konstnärs lif. Det var signora Alba Carrieras skicklighet i pastellmålning, som förledde Lundberg att också försöka sig i samma konst. En bland de första damer, han sedsn fick måla, var drottning Maris Leczinska, och sedermera bade ban alltid beställsinger på fruntimmersporträtter. Lundberg blef en gammal målara och afled först vid 91 ärs ålder. Han hör till den förflatna tiden, men kanske ej alldeles till den förflutna veckan. Vill man se nås got porträtt från den förflutna veckan, ett som åtminstone utetäldes då i konstföreninen, så betrakta det af Troili utförda af en ekant person här i Stockholm. Den bilden skämmes ej helier för sig. Äfven den förflatoa veckan har således en storhet inom vår svenska porträttmälsrekonst, och vihoppas att hon skall i ständig frisk konsatöfning se många veckor och många år hädanefter förflyta. Rättegångsoch Polissaker.