Aftonbladet – 22 juli 1871, sida 3

detta är intet af synnerligt intresse att tala DMMig intresserar det likväl, min vän. Jag kan läsa i stjernorna och ser gerna huru mina profetior slå in. Jag befarars. gvarade Felix, att denna insigt inte kommer att skärka dig någon tillfredsställelse. En gång trodde ätven jag mig kunna läsa i dem, men jag fann snart att de lofvade lika mycket och höllo lika litet som de jordiska oraklen. Felix, vill du gifva mig ett löfte? Ja; ifall det är att göra något för dig, Marie. Jag har att tacka dig för så mycket och har aldrig ännu fått göra något för dig. Ja, det är verkligen något som jag äönsker, ifall detta kan skänka dig tillfredsställelsen, svarade Marie. Men det är ändock ej för min skull, du måste göra hvad jag ber om. Hvarför ej? sade Felix. Jag är uppledsen vid att söka vinna något isål för egen räkniog och jag tror — jag vill hoppas — att du, Marie, är den enda msnniska som bryr sig om vig och mina öden. Vill du lofva? Jag talar nu allvarsamt. Nstarligtvis har du mitt löftex Felix, min vän, återtog Marie, efter ett. ögonblicks tystnad, jag kan ej annat än inse att af en eller annsn orsak du är på väg att förspilla hela ditt lif. Je, jag säger blott hvad som är sannt: du eger en stor talsog och je har kävt dig länge nog för att veta, att du med tiden ganska lätt bör knona in taga den plats som konstnär, hvartill du ofta sagt mig att din ärelystnad för dig. Det är dessutom en pligt emot Prosper, mot Mouettiy art da visar jäs förtjent af Nr RE för ig. — Jag får ju tala jet ig? Ja, alltid, Marlea öpp (Fönsa