Aftonbladet – 22 juli 1871, sida 3

sil vous plait; — då skola vi språka om forna dagar ohh ni skall ju into le åt mig om inte jag kan le åt dem? Med en afskedskyss åt sin engel och en artig rörelse med handen åt den tillbedjare, bvars död hon varit hardt när att föranleda, sväfvade Angelique ut ur rummet i sin högst eleganta sommardrägt. Men gburu Felix kommit till fall klarhet firande sina egna kängor genom den outäpliga glädje Angaligons ord hade skänkt bonakm, ver han dertöre icke närmar au ee Eöida Sg 1 Maries hjerta. u8ND för närvarande var mäktig al att tävka, ver att bon i verkligheten svarade mot hans förväntzsa och hon stod äter på det altare, för hvilket ban tillbad. Hur kunde ban begått en sådan hädisk goerning, so:0 att, ens för ett ögonblick, störta ned henne från sin höga plats? Säkert hade hans misstro blott funnits till i hans inbillning — i djupet af sin själ hade han ailid litat på Marie, Och hon! Om hon ännu älskede sia make, eller om hon icke gjorde det, så är ett ord tillräckligt för att bestrifva hennes själstillstånd och detta ord är: Tröstlöshet. Hurudana hennes känslor för Felx än mätte vare, så förtogo da ej ett grand af den bitterhet, som ligger i detta ord. j Den nervösa spärniog, hvari kon befanr sig, ett tillstånd, hvarurder minnets och fantasiena verksamhet fullt ersatte bristen på logn refi:gion, ledde henna att gevast och bokstafligen fatta hvarj ord som hade yttrats mellan Warden och benne, uvder dera: ssta samtal, och hvilka då hade förefaili henre så obegripliga. Sanvingen sti rade nt emot henna — Icke att han verkligen skulle öfvergiiva Henne för en annan, detta berväde