Aftonbladet – 18 juli 1871, sida 2

STOCKHOLM den 18 Juli. Af officiella bladet erfor man i gär, att den i trontalet vid senaste riksdags afslutande bebådade urtima riksdagen kommer att inkallas till den 11 nästinpstundande Sept. Regeringen har sålunda funnit sig föranlåten att uppskjuta den urtima sessionens Ööppnande ett par veckor emot hvad som ursprungligen och allt intill den sista tiden varit ämnadt. Detta uppskof innebär utan tvifvel i viss mån en eftergift åt knotet och missstämningen bland Första kammarens ledamöter, som visserligen kunna finna sig uti att ligga i hufvadstaden under vintern och på våren, men som fipna det mycket obsqvämt och förargligt att så tidigt som i Augusti nödgas lemna sina landtställen eller afbryta sina utländska resor eller sina brunnsoch badsejsurer. Det är möjligt att genom detta tillmötesgående från regeringens sida den ifrågavaranda misstämningen blifvit undanröjd; men man har med detsamma råkat ut för tvenne andra vigtiga olägenheter. Först och främst kommer den urtima riksdagen i kollision med landstingens sammanträden, tom för de flosta länen begynna den 18 September. Vi förmoda att man tänker sig denna olägenbot häfd på det sätt, att sedan den urtima riks dagen sammanträdt, mottagit K. M:ts proposition om försvarsverkets ordwnde och nedsatt ett, förmodligen temligen talrikt, utskott, kunna de ledamöter af riksdagen, som icke sitta i utskottet, taga sig nägra veckors ferier och under tiden, för så vidt som de äro landstingsmän, deltaga i sina resp. landstings förhandlingar, för att återvända hit, så snart utskottsbetänkandet blifvit färdigt. Riksdagsordningens stadgande, att hos urtima riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt riksdagens sammankallande eller af konungen eljest för densamma framlägge3, så ock hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang, är så klart och oförtydbart, att det fordras en synnerlig förkärlek för paradoxer, för att vilja göra gällande den satsen, att den enskilda motionsrätten skulle kanna komma till användning till och med i ganska betydlig utsträckning och hvarjehanda tillfälliga utskott nedsättss. Den andra olägenheten är den, att Kongl. Maj:t, i fall dea urtima riksdagen. emot förmodan, icke skulla leda till ena lösning af försvarsfrågan; näppeligen ksn bli i tillfälle att vädja till landet genom utskrifvandeaf nya ellmänna val. Man torde nemligen kunna gaa-: taga, att ett bestämdt negativt resultat af den urtima riksdagen först skalle kanna vise sig, sedan man gjort flerfaldiga försök till bemodiling och sammanjemkniag, som krä fde en längre tid, och att det sålunda icke blefve möjligt att medhinna nys val, då den lagtima riksdagen ovilkorligen skall öppnas den 15 Januari. Detta föranleder oss att tro, det regeringen lyckats uppgöra ett förslag, innehållande så väsentliga tillmötesgåenden samt så påtagliga och praktiskt verkställbara lindringar, att hon gör sig temligen förvissad derom att detsamma skall kunna genomdrifvas. Åtskilliga personer, som vilja gälla för väl underrättade, hafva i några högre militäratnämningar, som nu egt rum, velat finna ett tecken af samma art, hvars pålitlighet vi dock lemna derbän. Samma dag,som beslatet om dagen för urtima riksdagens inkal-: lande fattades, erhöll generallöjtnanten J. M. Björnstjerna på begäran afsked från generalbefälhafvareercbetet i 4:de militärdistriktet, hvarjemte hittillsvarande generaibefälhafvaren i Il:sta distriktet grefve S. A. Sandels förflyttades i samma egenskap till fjerde distriktet och generalmajoren af Klintidennes ställe utnämndes till generalbefälhafvare inom första distriktet. Det säges nu inom militäriska kretsar att generalbefälsembetet inom fjerde distriktet varit den reträttplats, som man velat hålla öppen för statsrådet Abelin. Denna plats har sedan längre tid innehafts af grefve Sandels, som redan i vintrag skall ha erhållit löfte att bli förflyttad till det fjerde distriktet (med station i hufvudstaden), hvilken plats då innehades af generallöjtnant Björnstjerna, hvilken såsom pensionsmässig anmält sig villig att afgå, men förmåtts att qvaratå tills det skulle visa sig, om statsrået Abelin till följd af riksdagens behandlin af försvarsfrågan fanne sig föranlåten att afgå ur konseljen. Man vill nu inom samma kretsar i hr Björnstjernas afskedstagande och i hr af Klints utnämning till genoralbefälhafvare i Skåne se ett vitnesbörd derom, att man på högsta ort är temligen förvissad derom, att statsrådet Abelin icke får anledning att afgå från statsrådsbofattningen. SER NSOe I: ha förnt nmArmnämnt da ormÄmahlatam am