Aftonbladet – 18 juli 1871, sida 2

Tredje boken. Moder och son. FÖRSTA KAPITLET. Under det att dessa konflikter fortgingo fanns det en person, på hvilken ingen fö närvarande syntes tänka mycket, och son sjelf okunnig om alla intriger, hvilka spela des omkring henne, likväl mest af alla erfo verkan deraf. Utan tvitvel vardet ett hårdt slag, fö Hugh Lester att på ett sä kärlekslöst sät beröfvas sin arfsrätt; det var bittert för An gelique att få nöja sig med Döda Hafvet frukter, i stället för Earles Denes, och nästar gränsande till vansinne var det för henne medtäflare att spela räfvens roll i fabeln isynnerhet som han ails icke bjöd till att öf. vertyga sig sjelf om att drufvorna voro sura Men värre, tiofaldt smärtsammare än all detta var dock för miss Clare den ohjelpligs brytning som hade egt rum emellan henne och den upge man, hvilken bon älskat såton en mor älskar sin ende son. Att hon, til följd af Hoghs egen dårskap hade förlora honom, var redan i sig sjelf smärta nog, mer oändligt bittrare blef denna sorg derigenom stt hon med sin egen hand nödgats underskrifva det dokument som var liksom skiljebrefvet mellsn derss bjertan. Det var med ett helt annat intresse än förra gången, som hon nu såg framåt den tid då nytt gurlarentavat skulle försiggå. Då ifvades hon af tillfredsstäld stolthet, nu var let endast sträng pligt som ledde hennes beslut. Angående en lämplig kandidat var hon j i den minsta villrådighet. Den man som Dn gång förut varit det förnämsta verktyget för att slå Prescot ur brädet skulle nog göra så ätven nu, då han uppträdde för egen räksing, Men ett så starkt, personligt fiotresse