Aftonbladet – 15 juli 1871, sida 2

STUCKHOLM den 15 Juli. Ryssarne i mellersta Asien. I. Vi fortsätta i dag redogörelsen för hr Sarauws betraktelser öfver Rysslands kommersiella mission i Centralasien. Om än ryssarne fullständigt göra sig till berrar i Turkestan, föratsätter törverkligandet af deras plan till handelsförbindelser med Indien ytterligare ett vilkor, nemligen det mellanliggande Afghanistans medverkan. Det kan väl ej betviflas, att Ryssland skall veta att beatvinga det motstånd, som till äfventyrs kan komma att resa sig från detta håll; kanske genom att bringa Afghanistan i ett liknande lyd-förhållande, som kanaterna i Tarkestan. Från det ögonblicket blifva Ryssland och England grannar vid Iodiens gräns; hvad skall följden deraf blifva? Förf, svarar att, om tvenne ordnade, civiliserade stater, som båda ha ett oerhördt stort intresse af sina materiella intressens utveckling, och således af fredens bevarande, komma i omedelbar beröring med hvarandra, han ej deri kan skönja någon större fara, än om andra stormakter äro hvarandras grannar... Han tillägger, att England skulle välja en dåraktig väg, om det af oro för sina handelsintressen skulle vädja till vapenlyckan, för att tillbakatränga Ryssland. Skulle sådant ock för ett ögonblick lyckas, så kan det omöjligen bära sig i längden, då ju Englands operationsbas är det i Earopa belägna ö-riket, medan Ryssland har sina bjelpkällor vida närmare till hands. Att Ryssland ej genom ett eller flere felslagna försök skall låta sig alfskräckas, derför borga alla dess traditioner och hela dess uppträdande i Asien. För öfrigt äro de tider nu förbi, då handelsförbindelserna läto sig af svärdet intvingas i vissa banor. Har Iodien större fördel af att utbyta sina varor mot ryska, än mot engelska, så får England finna sig deri eller ock anstränga sig att täfla med Ryssland. Härpå skulle Indien blott kunna vinna, och man får väl tro, att detta är Englands syfte, men ej blott att egennyttigt draga fördel af detta land. Emellertid är detta ännu en framtidsfråga. För ögonblicket ha ryssarne nog att beställa med att befästa sitt välde ochordna handelsförbindelserna i Centralasien. Väl stå de i skenbar fred och vänskap med de tre kanaterna, men af dessa är cet vestliga Kiva, ännva oafhänvgigt, och deroflysaa nomadstammearne äro ej att lita på. Förlidet årvågade en hord kirgiser, från steppen Ust-Ust mellan Kapiska hafvet och Aral, angripa ryska forten Alexandrovsk. Innan ryssarne betryggat sin återtågslinie, skola de nog ej rycka fram längre mot söder. At det föregående ha vi sett, att Ryssland hittills endast lyckats med den ena af de två Central-asiatista handelsvägar, det bemödat sig att öppna, nemligen den östliga, från Sibirien längs Sir-Darja. Man har dock ej öfvergifvit den andra, vestliga, från Kaspiska hafvets östkust utgående. Ena af de sydligare vikarne på denna sidan af Kaspiska hafvet är Balkan-viken. Dess nordvestliga de!, utmärkt väl skyddad mellan tvenne uddar, heter Krasnovodsk. Kaspiska hafvet har här sin minsta bredd, blott 200 verst till udden Apsjeron på vestkusten, hvilken sträcka of snabbgående ångbåtar tillryggalägges på mindie än 10 timmar. På denna punkt — belägen å 40 grader nordlig bredd, gent emot staden Baku i Kaukasiska provinsen Dagestan, på lika linie med Samarkand, sydligare än Konstantinopel och Neapel — hade redan den andra af de ofvannämnda expeditioner, som utsändes af Peter I, anlagt en fort. Här hade ock 1819 års expedition utsett plats för en handelskoloni och ett fäste. Och här stannade en år 1869 uisänd expedition med sitt val af plats för en koloni, hvartill förberedande arbeten genast påbörjades. Hit vilja nu ryssatne leda hufvudådran af den centralasiatiska handeln, och vidare härifrån öfver Kaspiska hafvet till Ryssland — ostridigt den kortaste och lättaste vägen. Denna åtgärd var således, enligt förf:s mening, ytterst naturlig; och det är spökrädsla att häri se förebudet till än en, än en annan gigantisk eröfringsplan. Somliga ha menat, att besättandet af Krasnovodsk är utgångspunkten för ett företag mot Kiva (hvilket, i förbigående sagdt, allsicke är o:örenligt med förf:s uppfattning af hela frågan, ehuru han sjelf förbiser det); andra tänka på Herat, andra åter på Persien; de mest ;jerrskådande förutse redan att, efter detta lands eröfring, ryssarne medelst den största kringgående rörelse, som veridshistorien känner., skola — längs Eufrat-dalen öfver Mindre Asiens högland framrycka mot Konstantinopel, en plan om hvilken förf. anmärker, att man ej får betrakta kartan, när man appgör en sådan fantasibild. et är isynnerhet den berömde resanden Herman Vamböry som förfäktar den meningen, att ryssarne nu ha Herat i sigt:. Förf. anmärker att det är besynnerligt, att just den man, som bättre än någon annan europe känner det eländiga barbariet i dessa trakter, är så ogynsamt stämd mot ryssarnes planer, ehuru deras framgång här måste medföra bättre förbållanden, som skola återverka välsignelserikt på hela verlden. I hvarje åtgärd spårar han eröfringslusta och vädrär han stt attentat mot England, som emellertid just icke inlagt stora förtjenster om förbättrande af det kulturfiendtliga tillståndet i Asien,, Hade ryssarne blott handelns intressen i sigte, skulle de enligt Vamberys mening ej ha valt Krasnovodsk, utan en fem grader nordligare punkt, hvarifrån vägen är jemförelsevis kort till Aral, i hvilken AmuDarja, bufvudleden för samfärdseln i Turkestan, utfaller. Häremot invändes, att å dep af Vambery förerdade puokt Kaspiska hafvet är mycket grundt och att vattnet der fryser en stor del af året; att Arals djup är mycket vexlande — historien förmäler att sjön flere gånger alldeles uttorkat; samt att AmaDarjas låga vattenstånd på fiere ställen försvårar skeppsfarten. Vägen mellan Krasnovodsk och Ämu-Darja, som Vamböry finner allt för svår, har Vamböry sjelf tillyyggalagt ander hetaste årstiden, och karavaner ha -—-—3X2 sr dd je 0 O fr RR MD VM Br OL DM AA AA vt MM HR BO HH je Et ka OM -—2M Vu FA AMA FÖ MN Ft Mo Br MN MN a D Hed ÄN DD gj mr Om me OD AS,