Aftonbladet – 14 juli 1871, sida 3

Strödda underrättelser. En klimatfråga. Eno för da nordiska europeiska länderns höget vigtig fråga, nemligen den, hurnvids en möjligen blifvande kanalanläggnirg genom Darien-näset skall inverka på golfströmmens riktning och derigerom på det mnorrs Europas klimat har börjat diskuteras af ve tenskapsmännen. Den amerikanska tidning ewyo:k Hereld icnehåller en artikel i ämnet, visserligen egentligen polemisk mot den engelska Times, men likväl af det stora intressoe för oss rordbar, att den ändock torde läsas med nöje. Vi meldela derföre hör denna artikel: Helt nyligen bar Londontidningen Times tagit genska illa vid sig öfver en hypotes, som framstälta i Amerika rörande golfströmmwens cirku!alation. I det berömda föredrag, eom den utibärkte amerikanske bydrografen kepten Silag Bent för ett år sedan höll i S:t Louis, lär ban för sins åhörare ha framställt möjligheten af att golfströmmen i en framtid kan komma att taga vägen genom Darien-näset, hvaraf följden skulle bli, att denna väldiga ström skulle upphöra att föra den värme och fuktighet till Evgland, hvilka, för att låna professor Tyndalis ord, ha kiödt dess fölt i grönska och prydt dess flickors kinder med rosor.. Times ingår i enlångdragen diskussion på två spa ter öfver detta intressanta problem och betraktar det heit och hållet ur samma synpuskt som dr Carpenters utmärkta, men ofullständiga ungersökningar. Tidningen yttrar: Den länge antagna tron på golfströmmen såsom en mäktig bärare af värme från tropiska regioner till de nordvestra stränderna af Europa och det förenade konungariket har blifvit svårt rubbad genom resultatet af de undersökningar i hafvets djup, som under de senaste tre åren ledts af doktor Carpenter. Den ifrågavarande hypotesen har alltid för ail heten synta ega en viss karakter af ofvilständighet och har nyligen nästan förlöjligats genom det ämerikanska förslaget att afleda eqvatorialvattnet till Stilla oceanen genom en Panuwa-kaval och derigenom jåta Europa i allmänhet och England särskildt atå der i kylan, i mycket bokstaflig och obebaglig mening. Den hypotes, som så mycket oroar Times redaktör, är likväl icke af amerikenskt ursprung Den utgick först ur en af Enflands skarpsinnigaste veterskapsmäns, sir John Hergchels bjerna och har upprepats i de arbeten, han utgifvit. Herschel var den förste engelske filosof, com bevisade passadvindarnes propulsiva verkan, så tillvida som de sätta de stora massorra af eqvatorialt ytvatten i rörelse. Han lade tydligt i dagen att nordostpassadvindarne (hvilka blåsa från norra vändkretcen mot eqvatora) och sydost-passadvindarne (som blåsa från södra vändkretsen till eqvatorn), hvilka äro i ständig verksamhet, sammangsadda sig att rulla framför gig mot vester vatteppartiklarne i de tropiska bafven, alldeles på samma sätt som biljardspelarens boil rullar framför spetsen af hans queue. Härmed förklarade han bildandet af den stora eqvatorialströmmen, hvilken enligt geografernas enhälliga antagande alliid rullar sina vågor mot vester och med hvars rika flöde golfströmmens Källor underhållas. Den engelske vetenskapsmannen går ävnu lävgre i sin hypotes, ån den amerikanske gjorde, ty Herschel påstår, att golfströmmen genom att oupphörligt tangera Mexikos och Centralamerikas kuster har uvhålkat golfströmmens ränna, samt att den under tidernas lopp måste undangräfva näsets dammar och öfver dem störta ut i Stilla oceanen. Doktor Carpenter påstår, och det mycket sannt, att han genom ett noggrannt och långvarigt experimeut bar konstaterat det faktum för Sundet vid Östersjön och Gibraltars gund, att de strömmar på ytan, som gå in i dessa rmellanlandshaf, motvägas af återvändande undervattensströrmmar, hvorefter han regonnerar sölunda: Den fysiska teori, som antager den dubbla strömmen i Gibraltars eund och Östergjösundet, gifver stöd åt sateen, att dylika ytoch återvändande undervattensströmmar måste uppstå i hvarje ocean, som ligger öppen och fri mellan eqvatorn och polen., Han antager derför, att om goliströmmen afleddes genom en kanal eller genombrytning vid det amerikanska näset, skulle eqvatorialvattnet icke upphöra att bemänga; sig med polarvattnet, och till följd häraf skuile värmeoch faktigtetstillförseln till Storbritannien icke tryta, utan ständigt fortgå. I Till stöd för sin sats verkställer den lärde for-i skaren ett sinnrikt experiment. Ena lång, smal! slaslåda fylies med vatten, och i dess ena ändaj lägges ett isstycke. I andra ändan är en kort! metallstång fäst på det sätiet, att en del af dess; längd står i beröring med vattenytan, under det: utt återstoden deraf skjuter fram utanför lådan! och upphettas förmedelst en gpritlampa. Lådans ändar representera polaroch eqvatorialhafven. Vid polarändan hälles en mörkröd vätska på vattenytan, och i eqvatorialändan ledes en blå vätska till bottnen genom ett rör. Det röda färgämnet ser man sjunka till lådans botten och derefter draga sig fram till andra ändan, småningom hö-: jande och displacerande den biå vätskan, hvilken sin ordoing flyter utåt ytan till isen och derefter sjunker för att förnya samma lopp. Men detta vackra experiment bevisar ingenting vidare, in att eqvaätorfäloceanens vatten, lemnadt ä sig