Aftonbladet – 14 juli 1871, sida 2

gen, att han förat, under två hela åsgar bade j arbetat oarbrutet och afbållt sig från att dricka. Först sedan jag var alldeles utom fara, kom Dick Barton en afton hem två buteljer korjsk, tömde dem inom en icke synnerligt lång stunå och lade sig derefter ramför eldstaden stt sofva i tjugufyra timnar. Härat faon jag att jag var återställd. Allt det förflutna syotes mig då som en iröm. Då jag först uppvaknesde i mitt torfviga rom, till mitt ödskiga lif, kostade det sig all den avsträngning, hvaraf jag i min svaghet var mäktig, för ett fatta hvar jag var och nästan även hvem jag ver. Det skulle synts mig mycket troligare ait jag hade befunnit mig i min bädd vid Prö-auxflenrs i Sozannes och mor Oathons vård, sch för några ögonblick trodde jag verkii å, ty efier den vilda yrseln var min bj aou follt logo, Och då jag ändiligen rådde återkalla verkligheten för imtt minne, ;yntes ätven den mig vara lika tom på reatet som inbillningen. föreföll mig som jag hade drömt hela mitt kf och som de sieta veckornas yreel biott hade varit den vrediga del si drömmen som föregår uppvakt. Jag bemödste mig att samla de a biderna at denna dröm och ef erhand et åter smmanhang, men besynn var Angeliquo Lefort den sista ar Å stalter sora uppstod för mitt mi Dot tes fom om den, hvilken varit gömd Gjust i mitt bjoria, bebörda längre tid än alla andra för att stiga fram i ljuset. Men jag misstar mig. — In bild kom ännu jenara ur själens mörker med det stilla, blyg-; jamma behag som tillhör hevne, hvilken den örebildede, Men då den kom, blef ried ens wvaris ord, hvarje blick och närmande, som ordom egt ram melisn benne och mig, likom ett letvande ting som ktart träcde fram a