Aftonbladet – 14 juli 1871, sida 2

lär oss förnndransvärdt snart känna hvarandras goda och onda sidor, värdera de förra och icke döma hårdt om de senare, — åtminstone är detta min erfarenhet, Deesutom vill jag säga om Barton, att han aldrig mec afseende på mig, visade sonat än sina gods egenskaper. Jag var visserligen långt trär att kunna rätt uppskatta hans lärdom oct talang som skriftställare, ej heller kunde jeg beundra det sätt, hvarpå han begagnade sins stora gälvor, men i grunden af denoe man: karakter låg så mycken sann, naturlig god. het, och derjemte ett så åjort förakt för all lågt och uselt, hvarifrån han icke undantog sina många fel och svagheter, att jag icke kande annat än värdera honom — mindre för hvad han var, än för hvad ban kunne blifva. Men är jag icke otackssuw, som er urskuida honom? Hvad gör det hvad andra tänka och döma. Jag ö iva, att hän hade andra menni i eu måvgefaldigt högre grad; men egen del har jag alltför stort skäl dertill, ic att ej tänks på honom med mer än vanli kap och bedöma honom etter en högr åttstock än menniskor vanligen dö: var sjuk och i I besökten mi säger j , hvad I hafven minsta nioa bröder, ock gjort mi Bisterheten af min felslagna förhoppning gtroxt efter ihärdigt och tröttande arbete på närande föda cch allt det mårgfaldiga eländo, som under en lång tid hade hemsökt mig, utöfvade sin förstörande vor. kan både på själ och kropp. Ålfven under äg bästa förhållanden, var jag nervöst känslig. Jog var fallen för att grubbla öfver meg sjelf och ett lif, för bvilket musiken utstr modeipnakton, är icke lämvligt att skänka nrera luga ät sinnet, Ett af tre ting var