Aftonbladet – 14 juli 1871, sida 2

vi Ryssarne i mellersta Asien. Cl Den tid är ej lävgosedan förfoten, 2512 Rysslands iuträkiningar i Asiec? Ut:jorde lj? remål för de dia, merska funderingar. För fyr. jt engelska regeringen i ande. Si omm eitt indiska välde hotadt af redan dragne, ) n än dolda, ryska vagen, och störta å orför bals öfrer batvad i det sedan så strängt 5 dömda kriget i Afghanistan. Den engölska kf von delades då och sedermera äfron iandrak nder: man såg Hå den tiden i Eagland ej? 3 t lott ett den politiska frihetens bålverk, utan fven en den politiska jemnvigtens och det iternationella rättstillstårdets väktare; man ympatiserade mera med den engeiska poliken, delade mera dess farhågor, förhoppingar och illusioner. Allt detta har numera etydligt ändrat sig. Det nutida Ezglend, israelis och Gladstones Eogland, är ej deti uema som Urqubarts och Stratferd dö Rediffes, och det nutida frisinnade Europa, som ! j ser saker och ting genom de gamla engelI! ka glasögonen, her med minskadt deltagande : ch berndran för den egoistiska östatens t HH tt en fördomsfriare blick för, bland annat, et som i tysthet tilldrager gig i mellersta j: Isien. Man är — och vi skulle tro, medj! ätta — på god väg att med sympati berakta den ryska utvidgningen i Csntralasien åsom verkligen tjenando den allmänna civisationens miressen. Denna tuppfattring förs äktsas sålunda i en af danske infanterikapteen Chr. v. Sarauw på tyska språket utgifen, läsvärd skrift, för hvilken vi bär skola emca en redogörelse. Förf. kastar först en historisk återblick på Wysslands framsteg i mellersta ddsie underrättelser om han zelian Ryssland och dessa ogästvänliga nejler härröra från sextendo seklet, då men från Astrakan började våga sig öfver till östra idan af Kaspiska hafvet för att idka fiske; saravanerna österifrån började nu rikta sin osa till de af ryssarne besökta punkter, men j randeln kunde för de vilda nomacfolkens unfall och pluudringar ej rätt komma sig före. Peter I fattade den storsrtade planen att återställa den gamla handelsvägen mellan indien och Europa genom mellersta Asien. sn ntrusiade för detta ä nål två mil tiska expeditioner, af hvilka den ena 1716 —1719 framträngde från Tobolsk längs Irtisj till Sajsan-sjön, framflyttande Rysslands gräns 1000 verst och, genom arläggring af en rad forter, tryggande Irtisj-linien. Den andra hade till uppgift att från Kespiska hafvets östra strand tramtränga till Kiva, samt dels utforska Amu-Darjas lopp — som ran ville om möjligt återföra i sin forna bädd med otlopp i Kaspiska hafvst — och dess forbarhet samt dlriga för ena vattesförbindslse med Indien användbara sjöar och flider, Expeditionen framträngee till Kiva, höll i flere dagars strid stånd mot en talrik k sisk härsmakt, men lät dåra sig al fre anbad och blef i det närmaste ned De :åda expeditionerna konde sålunda ej, enligt planen, räcka hvarandra handen. Emeile; upprätthöllos gederirera förbindelserna med torkom minaro2 öster om Kasriska bafvet, ar hvilka de sydligare ställde sig på Rysslands sida under kriget mot Persien för sextio år sedan. År 1819 lät öfverbefölhafvaren för kauka sisca armön, Jermoloff, göra ett nytt iör sök att fatta fast fot på Kaspiska hafvets östsida, men Kivas obenägenhet mot de föreslagna handelsförbindelserna i förening med andra omständigheter läto snart placen stranda. Den upptogs åter på tretio-talet, dä man från Orenburg utförde rekognosceringar äf Pp. hafvets östra kust och der anlade forten Novopetrovsk (namera kallad Alexandrovsk). Unger de inre strider i de persiska ländsrna, som eggade rivaliteten mellan Ryssland och England, skickades 1839 general Perovski mot Kiva, för att underkasta sig detts land och sedan. framtränga vidare mot öster, men detta företag misslyckades alldeles, nästan hela hären omkom i öknen, Från denna tid börjar ett föraigtigaro arbete i det så ihärdigt fullföljda syttet. Vidlyftiga rekognoscaringar antaldes, den kirgrsiska steppen, Bom skilde Rysslands asiatiska besittningar från mellersta Asien eller Turkestan, ockuperades, man framträvgde till den i norra delen af Aralsjön utfallande Sir Darja, de gamles Jaxartes, och anlade till tryggande al den nya besirtningen fästen, hvaribland fort Aralsk (1848) vid flodens mynning. De föjande åren företogos flere tåg mot det östra kanatet, Kokand; 1853 eröfrades det starka vid Sir-Darja belägaa tästet Ak-Medsjcd, som fick namn af fort Perovski, och hvars förbindelse med Aralsk tryggades genom anläggande af ett par forter. Sålunda var ryska väldet utsträckt ull Sir-Darja-linien. Ucder Krimkriget hvilade sedan planerna åt detta håll; först 1859 påtänktes ett nytt steg. Företagna undersökningar utvisade nuwera fort Ksasnovodsk, på östra sirauden af Kasp. hafvet ned emot söder, såsom lämplig punkt för en hazdeiskoloni; men förhållandena syntes ännu för osäkra, kolonien skulle ha befunnit sig allt ör isolerad och hotad af de olondriogelystna stammarce i granuskapet. På detta häll gjordo man intot vidare under de närmaste tiv åren, men deruvder ndrade sig väsentligea ryssarnes hela ställning i Tarkestan, År 1864 riktades nemligen det länge förberedda, afgörande slaget mot kanatet Kokand: städerna Turkestan och Tsjomkendintogoz, föjjande år eröfrades kansteis förnämsta stad Tasjkend, en af de betydligaste i Centra!asien, forter anlades, och den vunna landsträckar, en stor del af kavatet Kokand, ioförlifvades, under namn af Turkestan, med ryska riket, såsom det femte asiatiska militärdistriktet. Tvister med emiren i Bokara, SS förbindelser sidan ef trettio år, fortfara att tala om vinnorna som en tjuguärig pojke, så anser