Aftonbladet – 13 juli 1871, sida 2

gicks, tagit ganska säkra mått och steg för att gifva detsamma tillbörlig validet. — Visserligen hade allteammas blott varit en tom ceremoni och i verkligheten voro han och Marie icke mera äkta makar, än hvad i verldens ögon syntes vara. Om för alla veridsliga fördelar, som omgåfvo Alice Rsymond och gom en gång skulle följa egandet af henne, Wearden inbillade sig att ban pu älskade henne, så följde helt naturligt deraf att han började hata Marie, emedan hon varit ett hinder för honom att nå det rika pris, hvarefter han annars blott ansåg sig hatva attuträcka henden. Marie ver i hans ögon icke vacker, hon var enfsldig, bon kunde icke fatta hans idber. Han bade aldrig lefvat tillsammans med henne och hyste icke den ringaste önskan derför, och på samma gång retade det honom att äfven hon tycktes taga denna deras skilemessa alltför lugnt. Han säg henne numera ganska sällan och för ett säga hela sanningen, skulle hans fåfönga lidit ännu mera, om han kunnat ana huru föga hon saknade honom. Hon helsade honom visserligen alltid välkommen med den forna bjertligheten, men Marie hade numera så, värjt sig vid det underliga förhällnndet Jem emellan, hvilket under mänga år så hade fortgått, medan bennes nuvarande lif och den vänskap bon vunnit, gaf henne nya intressen, att hon ingalunda tillbragte sin tid under suckar och saknad. Dessutom litade hon ännu på Mark, och trodde, då bon icke såg honom på länge, att han blott arbetade så mycket flitigare, för att snart kunna bjoda henne ett hem. För semma mål arbetade äfven hon träget och längtade efter den stund, Jå hon skulle kunna lägga i bans händer en summa pengar — den samlade frukten af hennes ihärdiga flit och hvilken skulle sätta honom i stånd till att afstå från det förhats