Aftonbladet – 13 juli 1871, sida 2

teoretiska militärondervisningen, skola genomgå kurser i geografi, aritmetik och ritning. Krigsministern har förskaffat sig nogtratna upplysningat oci de schweiziska skytteförenitigatnös drosnisation. Denna kän döck ej obetingadt intöras, ty if chWeit eger hvarje medborgare rätt att besitta vapen och äf7a sig när som helst, men i Paris bar man der smot, såsom bekant, nödgats konfiskera alla spen, till och med lyxpistoler och jagtgevär. Marinministerint är redan i ordning i sitt hotell vid Rue Royale, Erigsttinisteriot förta sätter sin flyttning, och general Ciezey lat förklarat, att han icke längre kan hafva är sxpedition i Versailles, enär hans öfriga göromål fordra hans ständiga närvaro i Paris, Den 7 deanes proklamerades i Luxembourgpalatset utgången af valen i Paris, och som den siste deputerade nämndes icke den redikale Bonvalet, utan Ferd. Moreau, vexeläklarees sytdikus, som var de moderatas kandidat. Såsom orsak till denna förändring, hvilken väl måste anses definitiv, ånförer, art det beslöts, att alla röstsedlar, på hvilka var skrifvet A, eller F. Moreau, skulle räknas Ferdinand Moreau till godo. Härigenom fick denne ett par hundra röster mer än Boavalet, och antalet af de mer eller mindre radikala de: uterade för Paris reduceras härigenom åter till fem, — Som ett betecknande fakium kan anföras, att Gamwbetta i fyra af Paris mest sristokratiska qvarter erhöll öfver 10.000 röster. . Nästan alla tidviogar i Paris äro ense 1 att yrka, att en gräns ändtligen måttö sättas för de godtyckliga arresteringarne derstädes. Till och med Journal des Debats, som icke kan misstänkes för att hysa något deltagande för insurgenterna, beklagar sig öfver denna regim i följande ordalag: Vi vilja icke att man skall tro, att vi vilja hindra rättvisan att ha sin gång; men det är oss omöjligt att icke fästa uppmärksamheten på de talrika reklamatiober; som framkallats af den oafbrutna följd af arrös steringar, som verkställts sedan ordningens återställande i Paris. Vi önska föriegen del, att da som deltegit i kommunens förbrytelser skola undslippa det straff de förtjenat, men vi vilja att de allena skola undergå det. Men det är omöjligt att icke tillstå, att bland de arresterade individerna befiona sig många, som häktats på grund a? obestyrkta och ofta egennyttiga anklegelser till följd af yttranden, fällda under berusadt tillstånd, och för obstydliga förseelser. För dessa är sex veckors häkte, under de förhållanden man känner, ett straff så mycket strängare i sama mån det är mindre förtjent, Vi ha jast i dag fått veta att en oiycklig tjenstflicka blifvit häktad för det hon försålt en af militärmyndigheterna icke tillåten skrift, ehuru boktryckaren uppgifvit att denna tillåtelse blifvit gifven. Denna flicka är fullkoroligt oskyldig till boktrycksrors osanpfärdiga förkla riog. Hoa här emellertid blifvit afsänd till Satory och der förvarad såsom vansionig. Mon så vidt vi förstå, tillkommer det icke militärmyndigheten att förklara en person för galen, och vanligtvis inspärrar men icke vansinniga i lägret vid Satory. Vi tro, att det vore väl, om man icke miesbrukade belägrivgstillståndet till att sammaublanda alla slag af jurisdiktion och göra olyckan till brott. Vi anföra detta faktum, emedan undertecknaren af det till 0 s ställda bre vet, förlamad, lemlästad till följd af en jernvägsolycka, vårdades genom sin tjeharinnas trohet, och den sistnämndas incpärrande gjort tvenne olyckliga på en gång, Vi skulle kuona åberopa många andra offer, som, oaktadt de erbjudit sig att ställa god borgen, icke få förklara sig och bevisa sin oskuld. Vi tro, att det ärtid att göra slut på en sädan regim, som slår till utan att taga skäl och häktar under ofta obotydiiga förevändsingar. Mat mr Washbburae, dat amerikanska sändebudet i Paris, hafva fiera gånger, isynnerhet i Frankrike, framkastets anklagelser, att han stått i klandervärda förbindelser med kommunen i Paris. Den starkaet framhällna anledningen, att så verkligen varit förhållandet, bar varit ett bref till hans dear friend Paschal Grousset, kommunens utrikesminister. Times bar också uppdaket denna historia och framdragit brittiske legationssekreteraren i Paris mr Malets förfarends såsom en motsats till pchefen för en vigtig eändebudspost, som notoriskt sympatise: ade med kommunen. Härmed mensr Times iogen annan än mr Weashbburoe. Emot denna beskyllning har i Times en protest förekommit, som väl sannolikt härstammar från det nordameriksnska sändebudet sjelf, nur hvilken skrifvelse vi meddela följande utdrag, anmwärkande att mr Wasbbune äfver representerade Tyskland i Paris: Uader kommunens horravälde var den amerikanska beskickningen ständigt belägrad af hundratals fransmän, hvilka påstodo att de voro från de efträdda provinserna och ville, för att undgå att tvingas att inträdai kommusens krigstjenst, ställa sig under sitt nya fäderneslands skyddande fana. Men som man lätt kan inse, fonnos många com ej egde nägon rätt att åberopa sig på deona omstöndighet. Dessa skaror at ny-tyskar, at gammal-tyskar, hvilka på ett eller annat vis råkade komma i fängelse, att icke tala om amerikanare, som heller icke voro så törsigtiga som da bort vara, gjorde mr Washbburne mycket hufvadbry och alldeles nödvändigt mäste han af en mängd olika anledvivgar korama öfta och i nära beröring med kommunen. För att emellertid ej kränka de diplomatiska formerna, lät han göra ella sina meddelanden muntligt genom en af sina sokreterare. Trots det betydande antalet af fån gar af alla nationer, som han dagligen hade gicks, tagit ganska säkra mått och steg för att gifva detsamma tillbörlig validet. — Visserligen hade allteammas blott varit en tom ceremoni och i verkligheten voro han och