Aftonbladet – 13 juli 1871, sida 2

af de offentliga sederna. Jag skulle öneka, att man i värt land, der fosterlandskärleken icke ännu är utslocknad, villa söka att följa det patriotiska föredöme, som qgtiunorna i Wargchau och Milano hafva gifvit; jag skuälle önska, att främlingarne blefvo utjagade från våra kontor och verkstäder. (Rörelse.) Om vi icke vårda den patriotiska känslan, är det ett tecken till förfall. (Fiere röster: Gif akt på edra ord! Langlois: Mins ati fienden änna står i landet!) Jag skulle önska att alla våra bröder från Elsass och Lothriogen ville öfver sina verkstäder och försäljningslokaler utsätta, att de äro fransmän. Dot skulla också vara önskligt, att utländingarne angåfva sin nationslitet; man visste då hvar tyskarne funnes Jules Favre yttrade gig skarpt emot det patriotiska korståg, som Janbert villa åstadkomma mot tyskarne i Frankrike, och ministern Vann bifall, då han ytirade, att men med hänsyn till de departement, som ännu voro besatta af tyskarne, snarare borde söka att dämpa den förbittrade stämningen än att upphetea den, Men då han deremot framhöll, att Frankrike stod på fredlig fot med Tyskland, uppstod stark jäsning i församlingen och talaren blef ofta afbruten. Om I icke delen min politik i denna kinkiga fråga., yttrade slutligen Jues Favre, så mån I säga det. Jag hyllar en fredlig och försonlig politik. (Rörelse.) Sedan diplomatien gjort sint på kriget, begär jag, att man icke börjar ett nytt ezom enfall, som mycket väl skulle kunna framkalla ett sådant. (Afbrott. Rörelse) Må man utom denna församling veta, att freden skall respekteras, och att vi äro beslutna att uppfylla vilkoren i de ingångaa fördragen. Tagom oss till vara att utslunga förbittrade ord mellan tvenne stora nationer, hvarienom en del af våra landsmän kan utsättas ör lidanden, hvilkas utsträckning ingen kan förutse. (Oväsen. Från alla sidor: Nog! Nog!) Jag önskar icke, att I skolen förnedra er, men jag vill icke heller, att I åter skolen göra er skyldiga till obetänksamma utmaningar. : Nu blef jäsningen i församlingen så stark, l att Jules Favre fann sig föranlåten att lemna j tribunen. Jaubert uppträdde nu för att svara utrikesministern, en församlingen ville ickel beller lyssna till honom. Han sade, att här icke varit fråga om aktningen för traktateraa; frågan var om Frankrike var herre i sitt eget hus. Han pästod, att skatten på utländingar kunde inbringa millioner. Han kom dock icke långt i sin utveckling, emeet tilltog till den grad, att han måste upphöra att tala. Någon votering kom icke att äga ram och Jaubert återtog, såsom bekant, -sitt förslag. Utskottets ordförande yrkade visser.igen, att förslaget det oaktadt skulle underkastas voteripg; men presidenten understödde Jaubert och förklarade att en motionär kunde förekomma votering genom att låta sin motion falla.. Fb mm PP mn Mm tt Th vm 0 a D Frågan om borgen för utgifvandet af tidningar i Frankrike, som ac nationalförsamlingen nyligen blifvit afgjord, tyckes ej upptagas så allvarsamt af den franska pressen, och vi meddela här hvad den liberala Le Temps yttrar i detta hänseende: Den Jag, som äter inför borgen för tidningarne, har ändtligen blifvit voterad, men först efter att ha i tre sessioner upptagit församlingen. Det är väl mycket tid för en åtgärd, vid hvilken iogen menniska, utom ressens afgjorda fiender, fästat någon vigt. egeringen sjelf, som framlågt lagiörslaget, tycktes hålla derpå, det var för henne en hederssak, hon begärde öfverseende, hon förminskade frågans proportioner så mycket det var möjligt. Men då så v.r, hvarför komma fram med deona frågas? Hvarför ängo beträda en så futtig lagstiftniogsbana? Vi vilja ej öfverdrifva förhållandena, isynre het efter dena betydliga nedsättning som egt rum i borgensbeloppen; vi tro ej att genom den borgen. man fastställt hinder blifvit lagdt för någon tidning att utkomma; men just derför att denna åtgärd ej betyder någonting såsom preventivt medel och är lätt att ersätta såsom garanti för vederhäftighet, just derför tsga vi humör då vi se den nuvarande regeringen återkomma ti!l dessa förlegade idter och återkomma till dom utan af något annat skäl än af ett slags gammal vana. An mera: den lag som voterats erhåller, hur man än ser saken, sedan stämpeln skall återställas och förhöjd skatt på papper också träffar tidningarne, utseendet sf en fiendtlig åtgärd från regeringens sida gentemot pressen. Men bara det att det ser fiendtligt ut, är ju ledsamt. Det är för republiken hedersamt att visa sig mera liberal än de föregående regimerna och det skulle vara beklagligt om allmänheten komme att betrakta alla styrelser såsom lika vanmäktiga att kunna grundlägga friheten i Frankrike. Thiers och ministören vända nu hela sin uppmärksamhet på armöns reorganisation. General Ladmirault har för kort tid sedan utgifvit en broschyr med titel: Grundertill ett förslag om landtarmåns rekryterivg.. Afven general Faidherbe sysselsätter sig med denoa fråga och krigsministern håller ofta öfverläggningar med Thiers avgående militära angelägenheter. I lnietruppernas uniformeriog synes det, i motsats till hvad förut uppgifvits, komma att eke stora förändringar. Tshakoen skall afskeffas, då soldaterna vid alla tillfällen röja sitt missnöje med denna hufvodbonad. Kepien, som soldaterna bära i släpuaiform skall allmänt antagas. Från officerarnes uniformer skall allt prål försvinna. General Faidbherbso, är böjd för allmän värnepligt med två års aktiv tjenstgöring, under i hvilken tid rekryterna utan afbrott skola inöfvas, hvariemte underofficerarne, föratom den