Aftonbladet – 12 juli 1871, sida 3

— Nordisk Kvartalskrift for Tandlegekunst är titeln på en ny tidskrift, i hvilken tillfälle till litterärt samarbete och utbyte af erfarenheter är beredt för tandläkarre i de tre skandinaviska rikena, Tanken på ensådan gemensam organ uppstod vid det senaste rkandinaviska tandläkaremötet och då hvartdera lendet har en siltför rioga krets af personer som närmare kunde intressera sig för saken har man — så som redan skett på flera områden och borde kunna ske på långt flere — att med förenade krafter söka åstackomma någonting sådant. Redektörer äro hoftandläkaren Bensow i Stockholm och tavdläkaren Möller i Rjöbenhevn; förlegste:tyret är öfvertaget af firman Oreutzberg komp. i Kjäöbsahava. Tidskriften kostar 3 rår danskt ärligen och subskription mottages å alla postkontor. Detnu utkomna första häftet innehåller, utom en inledning, åtskilliga artiklar at intresse för yrkesmännen, t ex. en uppsats Bör något görss för dansade af tandläkaref, af br Bensow, en berättelse öfrer poliklinikens verksamhet i Stockholm 1871 ef densamme, en artikel om korrekt artikulation och en annan om kärkolsurt Nairon af hr Möller, en längre, upplysande och populärt skrifven. uppsats om tandsmärtor och dermed sammanbängande nerveffektioner af danske med; känd. S Fenger, 18vy öfver utländeka tandläkarejontdaler m. m. Af en i häftet införå inbjudnieg fioner man, att skandinaviska tandläksreförenivgen sammanträder i Stockholm den 1—3 Augusti detta ör. Sverige och Norge för geografisk åskådningsundervisning af Oscar borgli seminariiadjunkt: Så lyder benämningen på en stor karta, hvilken icke enå uppträder med anspråk på namnet kerta. Det ovanliga på densamma är ett nät of konstruktionsiinier, hvilka återfinnas på en liten öfversigtskerta och förklaras af ett blad tryckt text. Man återfioner der samma grundtanke, som, förut bit införd från Preussen, redan öfvergifvits för ett par tre årtionden sedan: Dock är hr Åberghs nät så wycket olikt föregående försök, att det synes vera bens vufsprucgliga verk; och onekligen måste man erkönna. att arbetet röjer såväl vana vid undervisning i geografi och katining som en lyckligt fonnen och lyckligt utföra ide. För öfrigt är kertan föga olik vanliga skolkartor och tyckes endast etå öfver flertslet derutinnan, att den ovanligt väl lämper sig för afritning ef nybegynnnere. Ioke ens det venlige, något lärda sättet att uimärka bergspetsar elr åsar utgör derifrån ett undsntag. Vi vilja dock sätta i fråga, huruvida det i sila land häfdvunna sättet stt å skolkartor skilja högoch lågland rsedför-så stora fördelar, att de uppväga kostvaden för två förgtiycknioger. Sjelfva begreppet högoch läglsna ör ju så sväfvande, att ingen gpeogratokan bestämdt förklata hvad han menar dermed; ty den lärdsete och skarpaste definition tjecar til intet, när fakta alltid måste ssknas för att utföra den. Denna anmärkving drabbar dock sjbr Abergh mer: än våra ssmtligaos kartografer. Kartans yttre företer icke got framståends men ej heller något klandervärdt, och. det hela syses vara omsorgsfullt och särdeles tydligt. Förfsttarens första ar bete mäste anses ganska lyckadt och bära vitne om iosigter. hvilka kurna framdeles gifva änpu bärtre frukter. Hans grundtanke att vid undervisning i geogrefi lägen an på teckning ur minnet i stället för utanläsning är utan tvifvel riktig. B—d,