Aftonbladet – 11 juli 1871, sida 2

neg lärare och beskyddera trugade henne till Hon föreställde honom, att hon ännu på er tid icke kunde vänta att genom arbete sksff: sig utkomst; att det var alldeles pödvindig! sör benne att förtj:na sitt och sitt lilla hushålls dagliga bröd och att detia lättast skulle förvärfvas genom det vida anspråkslösare medlet af musiklektioner. Men hurn hop än bevisade, så kom monsieur Prosper med siva invändningar: D2n enda vägen upp ill skyarne, mademoiselle, går upplör vindstrapporoa. Mozart ck dem; Motretti har gått dem; j:g bar gått dem. Hvar och en, som har kommit långt in i rågot fal, bear baft att vandra uvpför dem; och ni, mead:mo selle, är en peron hvars piigt det är att ävnu en tid lida drist.n Men ehurn detta var hans teori, skeffads han dock Marie nägre elever, just lagom ånga, för att jaga bort varalfven, hungern, från bennes dörr och böll henne förö:xigt tröet till arbete i en sisgs artistisk trampqvarn. Hennes yttre historia var således, såväl efter .om före konserten, långtifrån händelserik, Men om också icke detta, så blef likväl denna tid af djonn betydelse och verken på hela hennes lif, Den vigtigaste af alia händelser, till hvilken alla mindre tilldragelser sluta sig, bade för henne inträffat — det öde som bänder blott en ibland tusen — hon hade fuvrit sin rätta lefnsdsbana och olyckigtvis var den ej blott skiljakiig, men en vlikomlig motsats till bvad som skuile blifvs hennes lott som Wardens maka, eller kanske m meka till nästan bvi!ken man som I Till sin egen ytterliga förvånivg, fann Msrio att det var hon och ej hennes eköva kusin, som lik den fnla apkungen i Andersens saga, hade blifvit familjens svan, som sädan