Aftonbladet – 10 juli 1871, sida 2

Khan, emirens öfverbefälhafvare, i antågande med en undsättningsarme. Emellertid visste man endast så mycket med säkerhet, att berättelserna på båda sidor voro otillförlitliga. Nu då intagandet är ett faktum och derjemte ett annat faktum föreligger, nemligen att Feramuz Khan gjort halt på vägen och inväntat förstärkningar, ser man sig isynnerhet af den sistnämnda omständigheten nödgad att draga den slutsatsen, att Jakub mäste disponera ölver ansenliga stridskrafter och icke, såsom berättelserna från Kabul uppgifva, lider brist på manskap och proviant och börjar förlora modet, men att deremot Feramuz Khan icke litar på sina trupper. Herats fall har tydligen berott på tvenne orsaker: förräderi i det inre och ett beslutsamt anfall utifrån. Guvernören Futtch Mabomed Khans död är en stor förlust för Sehir Ali. Från Kalkutts telegraferas den 3 dennes: Jakud Khan afreste den 9 Juni för att sammanträffa med Schir Ali och bringa till stånd en försoning. Ian framryckte 9 dagsmarscher och gjorde sedan halt för att afvakta ett lejdebref. Ett senare telegram meddelar, att Feramuz Khan mördades i sitt tält den 6 Juni: Emiren misstänker Aslum Khan, sia förnämste gunstling, för att vara upphofsman till detta dåd. an har atnämnt general Daud Shah till befälhafvare för trupperna och afsändt Ahmed Khan för att lugna Jakub och hemta honom till Kabul.