Aftonbladet – 8 juli 1871, sida 3

behöfvs kvappt nämna, att hennes första instioktartade cvilja emot honom längesedar var försvunnen. Så fort Warden åter var i London och innan hen tänkte på att besöka sion hustru, begaf ban sig till Hughs bostad vid Bruton Street, Se, Warden! Huron länge du har varit borta! Nå, käre vän, hvad har du att sägn? Har du talat vid min tan? Sade hon nägot?s Jag har talat vid miss Ciaren, svarade Warden allvarsamt och med en röst som med ens borttog all glädje ur L-sters ansigte. : Nå —?2 Hon sade — ja, mitt råd är, kort och godt, stt du slår hela saken tur hågen. Farväl då, med Earles Dene — det är allt! Du kan väl aldrig ämna — zJo, det gör jag. För Angeliques skull är jag ledsen; men hon får bereda sig på att gifta sig med en fattig man i stället för en rik och så är den saken på redig fot Men, min bäste vän, besinna likväl — Anvgelique har större anspråk på mig pu, är min tant. Miss Clare skulle sjelf förakta mig, om jag sålde min kärlek och mitt trohetslöfte för gods och guld.n Din hustru har skäl att känna sig stolt, Lester. . Ah, prat! Jaså, det är då alldeles förbi? Jag ämnar ou gecast skrifva till min tant. Warden lade handen på Hoghe axel. Jag har varit en dålig ambassadör, fruktar jag, sade har, menn... Och jag, som ej ännn har tackat dig för allt besvär med mina affärer! Om jeg blott visste hwu jag rätt skulle uttrycka hur tacksam jag är! Ej ett ord af tacksägelse, jag ber! Men j:g ämnade råda dig att ej skrifva nu straxt.