hvilket ej har smakat något annat än mjölk och vatten i hela sitt lif. Hvad i all verlden skall du taga dig till med honomfa Det vete Gud! I Cambridge plägade han sofva tjugufyra timmar i en sträcka, då han någongång sof. Och hvart skulle jag skicka honom? Han sade mig sedan, i gär qväll, vu han alldeles har upphört att sofva inom108. Ack, låt den stackarn sofva ut. Skola vi gå ut någonstädes och språka med hvarandra? E Och lemna honom ensam här? Han skulle slå sönder alltiog för att söka något mera att dricka, eller också gå och hemta hem mera kopjak.g; Det kan nog så vara. Nå, så låt ass tala år hvärnadra; han sofver så tungt — vi mi het ; skola nog Märsa ban vaknar.e Det kan du lita på. j G Nåväl. — Får jag röka en cigarr inne hos dig? Hundra, om du vill. Tack! Nå väl; ser du — saken är den, att jag är förlofvad och snart ämnar gifta mig.n SVerkli en! Låt mig då få gratulera både dig och din tillkommande fru. Gissar jag orätt, eller är det inte miss Raymond?. Nej, det är inte miss Raymond, och just deri ligger svårigheten, Ty, ser du, min tant har fått i sitt buivud, att jag skulle gifta mig med miss Raymond. Hurna det var, så kände Warden sig belåten vid denna underrättelse, ehuru den icke alls borde verkat på honom, Får jag veta hvem den unga damen är? frågade han. Mademoiselle Lefort. Warden hade, helt naturligt hört pratet