Aftonbladet – 4 juli 1871, sida 2

EP TR SR TURER RR PTT ARE TI Rs rn eV man än vill uppskatta uvionens resurser, kan nan dock icke påstå, att mellan de båda ändernas förmåga att bära skatter är så tor skilnad, att den utesluter en jemförelse. En stor svårighet ligger för Frankriko dor uti, att det hastigt skall åstadkomma kolosala summor, men då man läser dessa rader, ret man kanske redan, att det första försöset lyckats, och detta med uppoffringar, som visserligen absolut taget äro: ganska stora, nen relativt måste anses teraligen moderata. Jet nuvarande 5 procentslånet skall erhållas ill litet mindre än 80 procents netto, d3,dermot Frankrike under åren 1816 till Förjan if 1818 måste bringa sina 5 procentabligationer till en kurs af 57,06 och 57.55, och ännu i Mej och November 1818 ippnådde det icke mera än 66!a och 67 orocent. Thiers väntar derför på goda skäl n afgjordt gynnsammare kurs på nästa emission. Möjligheten för att franska nationen an komma till krafter igen efter sitt nuvaande trångmål är således helt säkert gifven, och det skall vara en lycka för Europa om så sker I ett tal hållet tll delegationen för de reoublikanska komitgersa h r Gambetta förslarat, att ban ansluter sig tul Thiers rereriog. Han säger, och det med rätta, att n re ering som blifvit erkänd affolket, som sufvar insurrektioner för hvilta sekelszsmla nonarkier skulle fallit i spillror, är en stark och laggi tig regering, som det åligger bvar ch en att hörsamma, som icko er orostifare. Detta tal kommer säkert sti väcka nycket uppseende i Frankrike och hvarje ransk fosterlandsvän skall icke a vat än tunna glädja sig, att den store patriotea är ionad att åna Thier regeriog stödet af sin jalang och sin vältalighet. I tidningen Tricolore läses följande bref från grefven af Paris, hvilket, ehuru dateradt reden den 2 Januari, först nu blifvit offentliggjordt, tydligen i afsigt att utöfra inflytande på de den 2 dennes försiggångna fyllnadsvalen. — Brefvet, som är skritvet i Twickenham och stäldt till en herr Elsingre, lyder: Yi Härmed återsänder jag er doktor Bourguignons bref, hvilket mycket intresserat mig, och för hvars meddelande jag är er mycket förbunden. Hvad angår det slags abdikation, som han i detssmma föreslår oss, skulle jag vilja svara, att det är enast suveräner eller pretendenter, som kunna abdikera Då jag emellertid aldrig uppträdt som pretendent, är det mig omöjligt att abdikera. Jag har vid alla tillfällen öppet förklarat, att jag icke gjorde anspråk på mer än en sak, nemligen att få åtnjuta misa medborgerliga rättigheter, att jag vore färdig att tjena mitt fädernesland på det sätt som detsamma önskade, och att jag aldrig skulle erkänna någon annan regering än den som Frankrike sjelf valt. Den petition, som vi insände till lagstiftande kåren, oaktadt den blifvit vald under kejsardömet, bar i detta hänseende otvetydigt vitoat för oss. De anbud vi gjort nationalförsvarsregeringen, att ställa oss till hennes förfogande, tyckas mig utgöra det bägta erkännande af 1epubliken,ty sedan vi väl inträdt i hennes tjenst, kan man vara viss att vi loyalt skulle hauppfyllt våra pligter mot henne. Hvad kunde vi väl mera göra? Erkänna republiken? Det tillkommer endast främmande makter att erkänna en regering. Hvad oss simpla medborgare angår, hafva vi endast att underkasta oss och tjena henne. Skulle vi förklarat oss för republikaper? Enligt vår tanke var en dylik trosbekännejlse, som icke gkulle förpligtat någon af våra vänner, helt och hållet öfverflödig. Hvad mig sjelf angår, vet jag, att jag är vida mer republikansk än dessa mina vänner, hvilket med andra ord vill säga, att jag icke alls delar deras motvilja mot denna regeringaförm. -Men dessa svassande trosbekännelser, som äro eller tyckas vara dikterade af personliga intressen, kunna vara iämpliga medel för Bonaparterne (1), men icke för personer, som äro måna om sitt anseende. Om dena i torsdags hållna revyen vid Paris skrifves till Indepeadance Belge den 29 i förra månaden: Den länge omtalade revyen egde ändtligen rum i går. Eno ofantlig folkmassa hade begifvit sig till kapplöpningsbanan i Longehamps för att se de 120,000 defilera, hvilka öfveriefvat våra olyckor. Thiers kom kl 34 till 2, och revyen kuude börja — en förvänande sak för kejsardömets män — på utsatt tid, kl. 2, Trupppernas hållning var mycket god och visade, att armen icke till följd af sina olyckor blifvit modlös och ati den ändtligen lärt sig iuso vigten af en god disciplin och af den värdighet, utan hvilken allt mod blifver onyttigt. Man fann här ingentiog af denna pretorianska vårdslöshet, vid hvilken den kej. sorliga armån vant sig. Man hörde icke ett enda rop. Trupperas defilerade i tystnad, under det att officerarna gjorde en enkel helsning med värjan. Thiers var förtjust, Omvifven af regeringens medlemmar, åt hvilka han meddelade sina intryck, följde han med orgnetten armöns alla rörelser. Och det vap sjelfva verket en vacker anblick Z:t 80 dessa wundratusen man, som i går Vöro desorgani;erade, fångna och till större delen modfällde, nen som nu återvagnit friheten och, hvad nera är, troa på framtiden och medvetandet kt sitt eget värde, Thiers harisanning rätighet att vara stolt öfver sitt verk. Markalk Mac Mahon gick främst, åtföljd af sin tab, och tog sedan plats gentemot Thiers, Je i brigader fördelade gensdarmerna ch sergeants de ville öppnade tåget. Derfter kommo 1:2, 2:a, 4:e och 5:e armåkårerna ch reservkårorna, Folkets stämning var i limänhet god. De enda rop, som höjdes rån denna tätt sammanpackade massa, voro: lefve Frankrike! och lefve armön! Sitande på läktare till höger om Thiers voro tven nationalförsamlingens medlemmer ifriga att uppmuntra våra soldater. Med ett ord, lit gick bra, åtminstone ända till kl. 5 e. m., å posten nödgar mig att afsluta detta bref. Från Paris telegraferades i fredags föls ande nyheter till Times: Militärmedaljen har blifvit tillerkänd geeralerna Vinoy och Ladmirault. Journal. friciel offentliggör åtskilliga utnämningar till lederslegionen; det är åt militärer, deltaare i de senaste krigshändelserna, denna utlärkelse gifvits. — Inrikesministern Lamrecht har i en skrifvelse till prefekterna gt dem på hjertat att tillse det myndig eterna ej måtte tillåta sig att utöfva dem linsta pression på valmännem. -— De og anska prinsarne voro inkegaito närvar nde id revyn i gär. — Rochefort har frit så uk i fängelset, att läkarne hurva hållit två