nomgå sin kurs för att blifva advokat, och! den fordrade en dryg tid at fer är. Beräknade han dernuuder en afgift af bundra pund om året till den jurist, på hvars kontor han arbetade, hondra till rum, möbler, böcker och hvad öfrigt som för hans studier var be ligt, samt det tredje handradet till kläder, föda och dagliga utgifter, så tyckte han att det skulle varit en follkomlig dårskap att, åtminstone för det närvarande, vänte att summan skulle förslå till något mera. Välkunde han genom inteckning i sina inkomster lyckas få låna en mindre summa, men säkerligen blott på hårda vilkor, och Mark Werden var en för klok, ung man, för att utsätta sig för en dylik risk, Nej, Marie måsto sjelf göra något, för att, i afvaktan på bättre tider, föds, kläda och uppfostra de båda barnen och derjomtse hjelpa Apgelique alt på ett henne värdigt sätt offentligt uppträda som srtist, och säkert skulle verlden med öppna armar emottaga ett så lysande snille. Hvad Angelique betriffade var miss Raymords frikostiga hjelp att räkna på, men så ädelmodig den sistnämnda än var, kunde mean icke vänta stt hon skulle uppehålla en hel familj. Monsienr Letort hade ej efteriemnat något annat än skulder. Efter många rådplägningar med Warden, som utan tvifvel ver ärlig i sin ifver att — som han såg saken — göra hvad ban kunde för henne, fattades det beslut att äfven Marie skulle flytta till London, för att blifva en liten droppa i detta stora haf och för att draga till sig så många ännu miodre droppar som möjligt, under skepnaden af elover. Låt oss dock icke uttala en alltför hård förkastelsedoro öfver hennes make. Att en men, för en qvinnss sknil skall uppoffra hela sin framtid, är SL som ingen eger rättighet att fordra af nan, om han också sjelf är i stånd dertil; icko hellor torde det vara alldeles visst att en man i hvilka förhållanden som helst bar rättighet att göra en sådan uppoffriog, Hvad mannen eger bäst af kraft i torkar och af kraft i arm, har han ipgen rätt att lägga för en qvinnas fötter, ty