Penningremisser nu och förr. Iblard de många persorer. som nu dagigen skola verkställa penningliqvider få anåra orter, torde det vara ganska få, som ha någon kännedom om, med hvilka svårigheier ett dylikt åliggande förr, och ännu för omkriog 30 år sedan var förknippadt. Nu då en penningliqvid skall per posto verkställas, så kan man antirgen vid närmaste barkt tilive i ö om man eiler mot ken med jos sonsro falet arbetet att upprätta som med ten uoder tion skola sätt att r då ran i d från det odträgliga nicgremiss sko, så mötte för afsändaren näatan oäfvervinneliga svårighetor att erhi sedlar af större valör. Det låg i sakens natar, att just dessa sedlar strömmade till hufvadstaden, derifrån do Jångsarat återkomma till landsorten. Man hade icke rättighet att på landtränterieroa få vexla penningar, och när så skedde var det endast större sedlar, som der mottogas i ntbyts emot sedlar af mindre valörer, ty det låg i bankens och ziksgäldskontorets, statens begge penningverk, intresse att hålla sediar af de rmi valörerna ute i rörelsen, Den tiden voro ock alla sedlar, äfvea skillingssedlarno, tilltagaa i mycket stora formater och tryckta på mycket tjockt papper: banko-transportsedlårn. voro, för säkerhotens skull, dubbla (utgörande halft ark) på det att de skulle kunna från man till man transporteras, hvarje gång med utsältande både af dens namn som transporterade och dens som stulle mottags sedlen. Men det var ej nog att kunna remittera penningar, det berodde äfvan derpå, om man tilläts remittera dem den dag man ville. Postmästaren var evdast i mottaga och afsända så många pen hvars inuzehåll han kunde uppräka rollera — kontrollen gällde ej blott redlarnes valör, uten äfven om det rätta numret och den rätta dateringena voro i törteckningen uppförda, Ian hade äfven ett kiskigare åliggande: han skulle tills ke den afgående posten blef orkäligen beturgad ech att penningatsöndnivgar för K. Mej:t och kronavs räkning alltid hade företrädet. Men dessa föreskrifter oaktadt kunde etörre penningremisser från landsorterna till statsverket och banken, icka från landtränterierna afsändas med posten, utan mäste andra åtgärder vidtagas. 52 här några cxempel derpå, hemtade ur 2riksgäldskortorets handlingar: 1823 den 25 Mars intygar bankokommissarien V. Neiherwoad att han genom siksgäldskontoret mottagit för bankens räk. ning från k. befallningshafvande i Malmö en förseglad påse, som skall innehålla 80 rdr i myntadt sillver, den 9 Mars från Malmö afsänd. Samma är dea 12 April averterar k, befallningshafvande i Linköping, att 25,832 rår bko, beviilningemedel, afgå med kronoskjuts till riksgäldkontoret. Samma år den 16 Maj anmäler sistnämnde k. befallningehatvande ait 57,483 rår 28 sk. bko, riksgäldsmedel, vora bebörigen sorterade och iordaing de att i påföljande månad under beva g med kronoskjuts af. sändas. Samma år den 22 Juni anmäler k. befallingshafvande i Malmö sitt symmer deröfver, att från rikegäldskontoret ännu icke ankommit qvitto för 14180 rår 26 sk. 8rst. banko, hvilka, inlagda i en större packkista, afsändes den 16 April från Malmös. Två månader bade sedan förflutit. Nödigt ansågs undersöka hvar packkistan uppohållits. Samma är den 20 December underrättar k. befallningshafvande i Nyköping att med! OTRS ae ES ANT och kon