Aftonbladet – 29 juni 1871, sida 3

mm TJ —— — — — k rr Läsaren torde erinra sig att de sistnämnda utgjordes af folkpartiet och att nästan alla fabriksarbetarne hade slutit sig till detsamma. Ehura Warden representerade det segrande partiet, bör således ingen undra på att de skämda äggen voro ännu talrikare än hurraropen. Hade Hugh Lester varit i stånd till att visa sig, eller hade Alice Raymond synts till med sitt vackra leende och sina blå band, så skulle troligen de Gula tagit sitt nederlag med förstånd, ty Hugh var omtyckt och en vacker flicka förmår utöfva inflytande till och med på en pöbelhop. Men som saken nu stod, harmsna öfver utgången och i seknad af några festliga tillställningar, steg ölet dem åt hufvudet och det började se illa ut för stadens lugn. Ett upplopp af engelsk pöbel behöfver emel-lertid tid på sig, för att komma i gång. länge Mark Warden var sysselsatt med att från altanen, i sin vän, mr Lesters namn tacka Denethorps valmän, emedan de stätt värnande för kyrka och stat, nöjde man sig med att öfverrösta honom med skränande oljud och att öfverösa honom med en skur al skämda ägg, potates och andra, vid dylika tillfällen öfliga projektiler, tilldess han fann sig tvungen att bocka sig och gå in. Men då detta lilla hämduppträde var slut och ingenting fanns som längre förmådde fästa hopens uppmärksamhet, fann den sig reåvucerad till sina egna resurser. Det är kanske vågadt att fälla ett bestämdt omdöme i nedanstående fall, då man vet huru full verlden är af ohyggligheter; men vi våga likväl påstå, att den ohyggligaste företeelse af alla, är en retad pöbel. Den är bokstafligen ett vidunder, ty den har upphört att vara menniskor med individuella egenskaper. (Forts.)