Aftonbladet – 29 juni 1871, sida 3

lingarna räddades endast genom de franska I soldaternas hjeltemodiga ansträngningar. Det I gick icke nog hastigt, tyckte mordbrännarne, .Jom man skulle vänta på att lågorna från I Tuilerierna hunno Louvren, och derför tände ;Ide särskildt eld på det sistnämnda palatsets bibliotek, beläget utåt Rue de Rivoli, samt försökte på samma gång att antända konsi. gallerierna, som till större delen ligga utåt I Seine. Biblioteket förstördes helt och hållet, gallerierna räddades. Bortåt hundratusen volymer blefvo lågornas rof. Nationalkonventet gynnade icke den högre undervisningen, men det brände sannerligen icke några I böcker och ej heller några museer. Det sökte tvärtom att rikta nationalbiblioteket genom att dit samla böcker från spridda håll, och konventets ledamöter täflade i nit för dessa ssamlingars bevarande, lika välsom i personliga skänker till biblioteket. Kommunen år 1871 hade befallt att alla bibliotek och alla museer skulle brännas. Det var nästan underverk att Mazarinska biblioteket och biblioteket Sainte-Geneviöve blefvo räddade, liksom att observatoriet blef oskadadt. Till och med det af nationalkonventet upprättade, verldsberömda Conservatoire des Arts-etMetiers hade af kommunen utsetts till ofter för lågorna. Låtom oss ej glömma, att det icke var i öfverilningens stund, utan att besluten vero fattade med lugn besinning och befallningarne skriftligen utdelade. Det bjelper ej att söka förklara det såsom galenskap, 2åeom en epidemi, hvilket vi sett framstäldt äfven i svenskt tryck. Det var endast brott, det infamaste af alla skurkstreck. Sedan man med häpnad skådat Tnileriernas förstörande och med sorg vändt sig från de svarta ruinerna, var det en lättnad för det betyngda sinnet att se hela den långe sträckan af Louvren, åt Seine till, räddad undan mordbranden. I vestliga hörnet står också Pavillon de Flore, den enda delen af Tuilerierna, som undsluppit förödelsen, men hvars tak dock är skadadt. På hela den långa fagaden, ända förbi Pont des Arts, ser man icke någon skada af betydenhet, ebnoru muren på mänga ställen bär märken af kulör. Detta är isynnerhet fallet utanför Apollogelleriet, men det hela är likväl såväl utsom invändigt räddadt. Hvilken lycka ej blott för Frankrike, utan för hela den bildade verlden, för alia som hafva känsla för det sköna! Hvad som förvånade mig när jag första gången efter branden kom ned till Seine var att se boklådorna på quaimuren öfver södra stranden, midt emot Louvren, omgifna af en hel mängd läslystna. Hvar och en som besökt Paris känner dessa lådor, som äro utställda på quaiens bröstvärn och i fria luften exponera hvad platsens antiqvariat har att erbjuda. En resa från Pont Saint-Michel till Pont de la Concorde, längs hela quaien, bläddrande i alla dessa gamla och nya böcker till godt pris, är en sann lusttur och på samma gåvg en ganska undervisande resa. Jag har gjort den mårgfaldiga gånger, men icke trodde jag att på otvannämnda dag finna turen tillgänglig. — Herre,, svarade en af bokmånglarne, då jag attryckte min förvåning öfver att finna honom der, jag har icke ett enda ögonblick öfvergifvit min affär, ej ens då man slogs här på quaien, Då tog jag endast mina lådor på nacken och sprang bakom Institutet. Så snart det blef lugnt igen, bar jag mina lådor åter hit och plockade fram hvad jag trodde kande vara mest begärligt för dagen. I går hittade en granat vägen ända hit, men ban gjorde icke någon skada. I daj slåss man på Pöre-Lachzise, säges det, och inga granater hinna bit. Mefti edra kunder? De hafva för det mesta varittrogaa. Er och annan flydde för kommunen, men de gamla herrarne i qvarteret här bakom behöfde ej fly, tyckte de, och om en och annan fått plikta dyrt nog för den oförsigtigheten, ett par fusiljerades af kommunen, så hafva de flesta dock kommit till mig hvarenda dag och bläddrat i miova böcker. Jag har kommit öfver böcker för godt köp nu, må ni tro. Folkupplagorna hafva gått minst åt, det får jag erkänna. I dag harjag haft mycket folk. an kommer hit ned till qusien för att se efter om Louvren står qvar och så tittar men i förbigående på iminga böcker. Om icke alla köpa i dag, är jag säker på att många komma igen i morgon, Derborta står en herre, som fördjupat sig i läsning och icke sett upp en enda gång på flera timmar. Ah, jag har nog flera sådana. De kommo till mig hvarenda dag också under hela belägringen.n Det var ej blott hos denne, utan hos hvarenda bokmånglare och framför hvarenda boklåda, längs hela quaien, som jag såg näsor häsiga öfver böcker, fingraf? bläddra i luniorna, ögon girigt söka efter något sällsynt. Och likväl var striden ännu icke slutad. Ännu dandrade kanoner från höjderna norr och öster at. Jag fann situationen värd att antecknas, Hade målningsgallerierna den degen varit tillgängliga, skulle de sannolikt icke saknat publik. Sådant kan tydas som lättsipne, men det är lyckligtvis just det lättsinnet, som åstadkommer att Frankrike aldrig står på hufvudet, äfven om det gång på gäng störtas utför afgrunden. Det var samma dag jag besökte en gammäl målare, som jag fann troget vid sitt staffli. Han är icko fransman, men parisare kan man kalla honom, parisare genom långvarigt vistande i verldsstaden, parisare i uppfattning af konsten och parisare i arbetsiust, energi och produktivitet. Det är i Paris man lör sig att taga stunden i akt, att arbeta med ibärdighet och att blifva produktiv. Målaren, om hvilken jag talar, heter Kiörboe, vår landsman, känd och erkänd sedan läng tid hos oss, lika väl som i Paris och för öfrigt itet hvarstädes i Europa. Han är ej ung ängre, men sin arbetskraft eger han oförminbod anh nallat ach nenelar handterar han