Aftonbladet – 28 juni 1871, sida 3

HlUl, SOM Stjöl PUST HIRIVUIABHUSLC BJAVJEN VIE kraften, för att lemna den gudsnådlighet, som vänder ut och in på ögonen, och den egenrättfärdighet, som dyrkar sig sjelf med hat och förakt för nästan, qvar såsom minnesvårdar i bjertats förödda rum. Skulle nu någon spörja, om man ej för folkbildningens höjande kunde vänta allt det, som behöfves, af den offentliga folkskolan, så möste tal. efter sin öfvertygelse besvara denna fråga med nej. Han vore dock den förste att erkänna i hvilken kraftig utveckling det svenska folkskoleväsendet nu befunne sig, och det vore fjerran från honom att underkänna det bildningsarbete, som med nit och trohet utföres af folkskolans lärare, ehurn det ej alltid så aktas eller lönas, som det förtjenar. Men är icke det någonting i samhällslifvet vanligt och ofta förekommande, att det offentligas verksamhet, åtgärder, inrättningar och personer ej förslå, ej räcka till för det ändamål, de ha att tjena? Staten harsagt: det är min sak att sörja för försvaret; men så kom en vacker dag, då folkets sunda känsla sade, att detta ej var nog, att den enskilda verksambeten måste träda fram, för att fylls lackor i, ja — hvarför icke? — för att kanske inverka reformerande på den officiella. Den s. k. högre och lärda bildninen är ock en af dessa allmänna angelägeneter, som staten sedan länge tagit om band; men glädes icke ena hvar, som något tänkt öfver detta ämne, att flere och flere enskilda elementarläroverk uppstå, och hvem motser ej med förhoppningar den dag, då ett enskildt universitet skall höri? sin täflan med statens båda högskolov? Och när man så glädes och hoppas, så tänker man ej i första rammet derpå, att statens ntgifter på sådant sätt minskas eller åtminstone ej ökas i sådant förhållande som eljest skulle ega rum, utan man tänker främst derpå, att dessa enskilda företag och isrättniogar, som ordnas mer eller mindre annorlanda, än hvad staten efter ett visst gifvet mönster utför, bringa med sig omvexlicg och lif, gifva menniskor tillfälle att jemföra, ändra, rätta och välja det bästa. Staten håller tillsyn öfver fattigvården och har för detta ändamål gjort kommunerna till sina tjenare; men hur ofullständigt skulle ej denna officiella fattigvård mångenstädes vara, om ej den enskilda hjelpte fill? Så är det föröfrigt med mångt och mycket, som hvar och en lätt finner, blott man ser sig litet omkring, Så är ock meningen med folkhögskolan. Talaren nämnde vidare några ord om folkhögskolesakens uppkomst och utveckling. För fullt ett fjerdedels århundrade sedan upprättades den första folkhögskola. Det var folkhögskolan i Rödding, stiftad af och bland det nu under ett hårdt främlingsvälde suckande Nordslesvigs bönder; hon öppnades den 7 Nov. år 1844. För tre är sedan uppgafs antalet folkhögskolor i Danmark uppgå till 46, och samma år uppstod flere nya. Man torde derför med säkerhet kunna antaga, att de nu äro omkring ett halft hundrade, och dett3, — märk väl — bland en befolkning om 1.800,000 menniskor, sammanbeende på en yta af knappt 700 qvadratmil. Hur deras verksamhet bedömes i Danmark, kan man se deraf, att sistanförda år ej mindre än 38 folkhögskolor åtnjöto statsunderstöd, för hvilket ändemål riksdagen hade beviljat 28,000 rdr rmt; staten har emellertid icke öfver sålunda understödda skolor förbehållit sig någon befallande rätt eller någon inspektion; vid ansökan om understöd uppgifvas blott skolans ålder, antalet af lärate och lärjungar, samt undervisningeämnen. — Det förtjenar kanske nämnas att några af de mest framstående landtmännen i Danmarks riksdag äro folkhögskolelärjungar; och helt visst bar den danska folkhögskolan sin del i den kraftens och uppoffringens anda, som skulle försvarat Danevirke, om hon fått, och som under granatmånaden vid Dybböl stod stark mot tvenne stormakter. Norge fick år 1864 sin första folzhögskola, grundad af en ung teologie kandidat, eom till tolkupplysniogens främjande ville använda ärfda tillgångar, i föreniog med en kamrat från universitetet. Hon anlades i närheten af den gamla, minnesrika staden Hammer, vid sjön Mjösens strand, och kallas Sagatun. Den andra grundades år 1867 i Gudbrandsdalen; sedan ha flere nya folkhögskolor uppstått, om hvilkas antal talaren emellertid ej kunde meddela bestämd uppgift. I Sverige är folkhögskolan ännu yngre, än i Norge. År 1868 upprättades Bara härads folkhögskola å lägenheten Hvilan invid Åkarps station å södra stambanan i Malmöhus län, samt Herrestads folkhögskola — först grundad af en enskild man, sedan öfvertagen af en förening — i Vadstenanejden i Östergötland, och Önnestads folkhögskola i Kristianstads län, ej långt från staden af detta namn. Påföljande år iorättades en folkhögskola i Mörrams kyrkoby, nära Karlshamn Blekinge län, och 1870 folkhögskolan på Ramlösa invid Helsingborg. Dessutom har åtminstone ett par somrar folkhögskola för unga qvinnor hållits å Tyllinge egendom i södra Östergötland, samt under de sista åren en dylik undervisningskurs å en annan ort inom samma landskap, hvilkens namn talaren ej för tillfället erinrade sig. Saken vore sålunda i det sydligare landet på god väg: för ett par år sedan var man i Vestergötland betänkt på att stifta en folkhögskola, såsom talaren genom brefvexling med för saken intresserade personer erfarit, och torde väl ett förverkligande af denna plan inom en ej alltför aflägsen framtid kunna motses. Ännu har emellertid den så löftesrika nykomlingen ej banat sig väg öfver gränsen till öfre Sverige: väl hade talaren stått i förbindelse med personer, som enligt uppdrag af ett folkmöte haft att vidtaga ätgärder för en folkhögskola högt upp i Norrland, men äfven der bar det med verkställigheten dragit lårgt ut på tiden. Skulle då ej vi, som äro här församlade, begagna tillfället att åt denna nejd bevara försteget, i denna vackra sak, bland det öfre Sveriges bygder? Tal. erinrade slutligen om, hur litet eller nästan intet man i Sverige visste om de danska folkhögskolorna för några få år sedan, huru då en i Stockholm bestående förening började genom utgifna skrifter söka sprida kännedom om ämnet och genom anskaffande af penningar, dels genom föreläsningar mot afgift, dels genom offentlig subskription, bereda sig medel att understödja folkhögskolor. Han nämnde ock, att flere bokförlägg er CO FEAR KBT TN visat folkhögskolorna sin välRR RR