Aftonbladet – 26 juni 1871, sida 3

toner, vissa färger, en viss vällukt, talade de om ett lif, helt annorlunda än det jag sjelt från min barndom kunde erivra mig — alltsammans dunkla reminiscenser af någon, med hvilken jag stod i en bemlighetsfull rapport, men icke klart kunde påminna mig. Hennes röst förde mig tillbaka till en epok af min tillvsro, innan mitt minne vaknade, den kastade mig in i detta själstillstånd, då man tvingas tro på den läran att vår själ lefver, gläds och lider före vår födelse här på jorden. Jag tror att det var detta, mer än hennes ovanliga skönhet, som gjorde att den tredje lektionstimmen ilade så hastigt bort och att jag vid dess-slut kände mig uppfylld af en så underbar sällhet. Af detta mitt första möte med henne har jag naturligtvis intet att berätta, som kan uttryckas i klara ordalag. Till det yttre var det blott en vanlig -musiklektion; i verkligheten syntes det mig som en uppenbarelse, ehutu af en sväfvande oklar natur; ej heller bjöd jag till att sjelf vinna klarhet deruti. Hvad jag Kände, var att jag funnit miti ideal, om också, såsom fallet alltid blir, det var helt annorlunda än det som min inbillning hade skapat sig. Jag har redan sagt, att jag sökte une grande passion, en hjeltinna för alla mina romantiska drömmar. Nå väl! jag valde henne — jag hade så när sagt kalldlodigt; jag tror verkligen att jag först -tänkte härpå, emedan jag ansåg det vara rätt; men ack! hOn ne badine-pas avec .Samoura. Ju oftare jag såg henne, dess mera skilde sig min känsla för henne ifrån fäfänga och en blott pundran, Ianan kort leide jag blott igenom enne, (Forts)