Vandalismen i Haga. Till redaktionen af Aftonbladet. I Aftonbladet för den 9 dennes har en insändare, som tecknar sig C., företagit sig att besvara en artikel i denna tidning för den 2 Juni, med samma öfverskrift som vi nu åter begagna. Den lösa logiska konsistensen i insändarens artikel vitnar om en person med mindre vana att skriftligt uttrycka sig; det samma göra ock åtskilliga smärre drag, af hvilka vi vilja fösta uppmärksamheten på endast ett. Vi hade nämnt ett af oskicken i Haga, nemligen att söndagsjägare tillåtas grassera i parken; och tilläto oss ett utrop, som innehöll en skizzerad allusion på Hagas bättre dagar. Insändaren upprepar detta utrop och tillägger, med hvad han förmodar skall verka som hån: Förunderliga metamor-foser! Upperbarligen vet han icke, hvad metamorfos vill säga. — Här är likväl icko frågan om huruvida B. skrifver illa, eller derom att C. skrifver mindre väl, utan derom, att man hugger illa i Hagaparken. Hr C. vet icke, att hvad han i ein artikel pläderar för, är hvad med en teknisk term kallas planlös blädning. För att inse riktigheten i vårt påstående, behöfver han endast läsa sid. 68 i hr Björkmans Handbok i Skogsskötsel (Stockholm 1868) eller, om han har sina skäl att föredraga det, samma författares Handledning i Skogsskötsel för allmoge (Stockh. 1870), sid. 4. Om man genom att borttaga äldre och medelåldriga friska träd lemnar de qvarstående undertryckta småträden tillfälle att utveckla sig, erhålles visserligen efter några få år en helt annan vegetation,; men om man väntar blott några få år. till, skall man finna samma vegetation underhbaltig ända till värdelöshet. Hr C.ordar åtskilligt om snår — det hada kanske