Aftonbladet – 26 juni 1871, sida 3

hvad som skulle följa af att jag lofvade göra monsieur Prosper denna ringa tjenst, reste sig som en varnande ande mellan mig och morgondagen. TREDJE KAPITLET. Vid min ankomst till madame Mercier, på utsatt tid följande morgon, fann jag mig der ha att gifva tre lektioner. Min första elev var i alla hänseenden utan allt intresse för mig; jag mins henne knappt. Den andra var en ung engelsk dam, som jag af många skäl mycket väl erinrer mig, om ocksä föga för henneza egen skull. Hennes lektion var nära slut, då dörren öppnades och en annan ung flicka kom in och tyst tog plats långt bort i rummet, liksom för att vänta att hennes timme ock skulle komma, Jag såg mig tillbaka ett ögonblick; hon syntes bli öfverraskad; troligen hade hon väntat att få se Prosper. Mera observerade jag ej då, ty hela min uppmärksamhet var fästad vid min elevs spel under en svår passage, som gick ganska illa. Men då timmen var slut fick jag mera tillfälle att se på min tredje elev. Jag vet ej till hvilken grad mitt avsigte förrådde beundran; troligen måste hon ha läst någon sådan deri, ty hon rodnade medan hon helsade och gick derefter, utan att yttra ett ord, till pianot. Jag hade icke hört hennes röst, förrän hon började sjunga. Hennes röst var icke utomordentlig, ej beller gjorde hon något underverk at den. Vanligtvis intresserar mig icke en röst, hura skön den än i andra bänseenden må vara, om den ej har djup och volym; hennes, eburu musikalisk, ssknade dessa egenskaper. Och likväl — hura skall jag kuona göra mig begriplig? — likväl tycktes den mig vara sympatetisk med en sida af min natur som var mig sjelf gätlik och dunkel Liksom vissa